Göteborgsposten – 13 april 1869, sida 2

Fran Utlandet. Det var en ganska vigtig underrättelse vårt ena gårdagstelegram bragte oss, då det från Frankrike meddelade, att utrikesministern Lavalette besvarade Jules Favres interpellation rörande utrikespolitiken med denna förklaring. Den nuvarande politiska ställningen är icke oroande. Förhållan let mellan Frankrike och Preussen är förträffligt, och det förefinnes nu mindre än någonsin anledning till förvecklingar. Hvad Rom angår, så skall regeringen utan misshag se, om modus vivendi blir återinförd, hvarigenom den franska ockupationen af Kyrkostaten kan upphöra och politisk likstämmighet åvägabringas mellan Rom och Florens. Frankrikes politik är national, emedan den upprätthåller nationens värdighet. Denna förklaring är onekligen kategorisk och så bestämd, att man ej kan förundra sig öfver, att oppositionens män togo fasta derpå. Sålunda förklarade Jules Favre, att han med tillfredsställelse mottagit dessa förklaringar, hvilket, såvidt vi veta, ännu hittills icke händt denne oppositionsman. Äfven Thiers tackade regeringen för dess förklaring rörande Tyskland, i det han tillstyrkte fullständig återhållsamhet i fråga om den tyska enhetsrörelsen, hvilken man borde låta fritt utveckla sig. Skulle verlden kunna få åter andas? Skulle Lavalettes förklaring i grunden vara något annat, än en nödlögn, hvartill man, på grund af de stundande valen, tvingats genom allmänhetens stämning mot hvarje antydan om krig? Fromtiden skall besvara dessa spörjsmål, ehuru vi, uppriktigt raladt, anse utrikesministerns förklaring ej innebära annat, än en Frankrikes önskan att i allmänhet åstadkomma ett modus vivendi, hvilket dock blir till sist dödande, emedan den närvarande ovissa och förqväfvande ställningen endast kan undanrödjas genom ett af tvenue: krig eller allmän afväpning. Innan markis de Lavalette med sina yttranden satte, så till sägandes, punkt för debatten inom lagstiftande kåren, hade inom senaten Michel Chevalier beklagat de europeiska rustningarne och sagt sig göra regeringarne för dem ansvariga, under det krigsministern marskalk Niel sagt: Armeens närvarande styrka är dess fredsfot, militärbudgeten för åren 1869 och 1870 är en fredsbudget. Det åligger regeringen förpligtelsen att upprätthålla landets säkerhet. AÄrmeens effektiva styrka uppgick d. 1 Mars till 300,000 man, men skall till sommaren vara 400,000; detta är dock de beslutade siffrorna för fredsfoten I lagstiftande kåren har justitieministerr Baroche meddelat: Regeringen skall låta biskoparne obchindradt besöka det ekumeniska mötet i Rom. Hon har sjelf ännu icke be. slutat, huruvida hon skall låta sig represen teras på mötet eller icke. Deputeraden Clary hade begärt en till ökning af 200,000 fres i pensionerna för folk skolelärarne. Finansministern Magne motsatt sig detta på det bestämdaste, emedan anta gandet af ett sådant förslag skulle bring: