Göteborgsposten – 9 april 1869, sida 1

— —— K— — — göras som fordrar både energi och finess, an litas äfven den mångsidige mannen. IIa hinner med allt och har ändå tid öfver til mycket annat. — En dag omtalas att grefve Hamilton rest till Hedenlunda för att på lä karnes enträgna framställning njuta någrveckors hvila. Man finner det så naturligt så absolut nödvändigt, och de väl underrättade tillägga: grefve H. måste någon tid afhålla sig från hvarje själs-och kroppsansträngning om han skall härda utk. — Grefve II. återkommer efter en vecka. Samma dag anlända de tyska tidningarne, hvilka meddela att grefven besökt bankirerna i Frankfurt och det antydes att han äfven gjort ett kort besök i Paris. Den så absolut behöfliga hvilan på lHedenlunda har blifvit utbytt mot en kurirfärd till kontinenten i affärer för riksgäldskontoret. Efter kyrkomötet sade de väl underrättade: grofve Hamilton har nu tagit sig någon tids ledighet för att i tryck utveckla siva under mötet antydda åsigter i teologi. Erkebiskopsstolen kan bli ledig. Något längre fram sade de väl underrättade vidare: grefve IIamilton har nu ett stort arbete i teologien färdigt att läggas under pressen. Ett arbete utkom verkligen också, författadt al grefve Hamilton, men på titelbladet står Kriget i Tyskland år 1866, således alldeles icke ett specimen för erkebiskopsstolen. Det är otvifvelaktigt att en man, nvilken, såsom fallet alltid lärer vara med grefve II., så i smått som stort handlar planmässigt och med ett noga utstakadt mål för ögonen, ingalunda ensamt för nöjet alt blifva politisk broschyrförfattare har tillbringat många nätter vid skrifbordet och på ett så öfvertygande sätt bevisat att Jonas Jonassons i Gullaboås drömmar om den evigt stående freden alls icke äro tillförlitliga, Skulle det vara förmätet att såsom en gissning uppställa, att den celebre författaren — hvilken otvitvelaktigt ganska väl känner de gängse funderingarne inom och utow riksdagen på en förestående ministörförändring — i tid har velat afgifva sitt specimen för utrikesportföljen? Att en komite skall nedsättas med uppdrag att algifva förslag till den kungliga teaterns reorganisation, anses vara definitivt afgjordt. Finansministern lärer anse en sådan åtgärd absolut nödvändig. Största svårigheten torde bli att förmå sakkunniga män att öfvertaga ett så kinkigt uppdrag. Riksdagens intelligenta majoritets beslut alt icke medverka till den föreslagna nedsättningen i teateranslaget, lärer vara föranledt deraf att hrr Liss Olof Larsson komp., assisterade af de ar dligtfsinnade och inåtvända, på ett humant sätt skulle erinras derom att deras studier på de sköna konsternas område äro underhaltiga. Mindre Teatern är nu upplöst; den bar införlitvats med hr Hammers öfriga samlingar. Oräkneliga äro de bekymmer, obehag och forödmjukelser som drabbat denna teatera grundläggare. I första rummet beklagar man hr Ahlgrenson, som dragits in i ett företag, på hvilket han nedlagt så mycken koustnärsskicklighet, utan framgång. Hr Josephson beklagas vida mindre, enär hans egenskaper såsom teaterns faktotum från första stunden bestriddes. Det bedröfligaste är dock, att genom den lösligt hopfogade institutionens sprängning ha sujeuernas belägenhet ytterligare försvårats. De äro nu utan sysselsättning sedan hr Hammer till den franska teatertruppen upplåtit lokalen. Att m:r Levassor och m:me Te sseire uppträda för full salong, att deras publik är den finaste, och att de skörda appläder i mängd ätven här, behöfver jag icke säga. Men hvartill skal! teatern användas sedan m:r Levassor rest, i sommar och vidare höst? Man omtalar visserligen en ny uppsättning under nya ledare; men det är ett vanskligt företag att försöka något, som redan från första början genom okloka arravgemener fick tonen emot sig. I anledning af kronprinsens af Danmark örmälning med prinsessan Lovisa lärer ett sanska stort antal kungliga och turstliga peroner skola inträffa här. Icke blott konungen ch drottningen af Danmark utan äfven prins redrik at Nederländerna med gemål hitvänas med säkerbet, och vidare anses såsom troigt att både storfursten-tronföljaren Alexanjer med gemål och prinsen af Wales med cemål ankomma. ELEmellertid lärer meningen ara att förmälningen skall hafva karakteren f en familjefest, ehuru den äfven ganska lätt Ra. — Ä AN