Göteborgsposten – 9 april 1869, sida 1

— heten ganska väl och ganska talrikt representerad der. Af Första kammarens 126 ledamöter tillhöra de 79 ridderskapet och adeln, och af de 96 ledamöterna i de ständiga utskotten tillhöra de 36 nyssnämnda klass; hvartill kommer att ordförandebefattningen i samtliga dessa utskott genom val tillfallit adelsmän, samt att det,enda särskilda utskott, hvilket vid denna riksdag blifvit tillsatt (för landtförsvarets ordnande), har tillegnat sig grefve Hamilton såsåsom ordförande. Adelsmötet visade sig i flera fall frikostigt då det gällde anslag. Dess anbud till Stockholms kommunalstyrelse, att afstå den både rymliga och utmärkt vackra tomten norr om riddarhuset till ett pris som ingalunda anses högt, antogs icke, enär hufvudstadens finansiella ställning är allt annat än lysande. Men adeln beslöt då icke blott att låta nedrifva de visserligen vanprydliga, men ganska inkomstbringande åbyggnaderna, utan äfven att låta planera och planterna platsen i sammanhang med uppförandet af två vackra paviljonger i samma stil som riddarhuset. Om adelsmötet mera reslekterat till inkomsten än till den vackra belägenheten, så hade å platsen kunnat uppföras en betydligt större byggnad, med många boningslokaler, hvilka utan tvifvel blifvit mycket begärliga och inbringat stora hyror. Såsom särdeles betecknande för ridderskapets och adelns hållning tillåter jag mig erinra derom, att hvarken vid mötets början eller vid dess afslutande uppvaktade adelsmötets ledamöter konungen. Möjligen erinrade de sig att H. M:t icke hade tid mottaga det förliden höst här församlade kyrkomötet, och befarade att ett dylikt hinder äfven nu skulle mött, om någon uppvaktning blifvit ifrågasatt. Lika betecknande synes mig vara att i den festmiddag, som adelsmötet gaf för sin ordförande, deltog ingen af statsrådets ledamöter. Det af grefve Eric Sparre tillvägabringade landtbrukaremötet, hvilket man i början föreställde sig skulle antaga karakteren af en Ålandtbruksriksdag., reducerades till ett temligen betydelselöst och resultatfattigt möte, hvars medlemmars tid var af många andra göromål upptagna. De voro nemligen, med ett par undantag, tillika ledamöter af riksdagen, och många af dem äfven medlemmar af adelsmötet. Man föreställde sig, och grefve Sparre sannolikt i första rummet, att landtbrukaremötet skulle blifva en sporre på landtbruksakademien, men det blef i stället ett appendix till nämnde akademi, hvars direktör icke blott öppnade mötet, utan sedan encrgiskt och oombedd bibehöll ordförandebefaltningen under hela mötet. Man upptog akademiens förvaltningsutskott i mötet, af grannlagenhetsskäl och man beslöt vidare, likalodes af grannlagenhetsskäl, att akademiens direktör skulle vara sjelfskrifven ordförande allt framgent när dessa landtbrukaremöten hållas. I den primitiva planen ingick att nämnde möten, bestående af delegerade från samtliga hushållningssällskapen, skulle hållas här på hösten hvarje år, så att de förslag som antoges kunde till regeringen öfverlemnas för att bedan blifva vägledande för riksdagens beslut i frågor som röra landtbruket. Men denna plan i afseende på tiden för mötena öfvergafs, och man beslöt att de skola hållas under riksdagens lopp, men med den sannolika verkan att till delegerade från hushullhållningssäll—— —— skapen väljas — för besparingens skull — riksdagsmän, och dessa ha ondt om tid. —1 Men hvad som tvitvelsutan sörnämligast välade att hela företaget upplöste sig i vatten, i var det att grefve Sparre sökte ett stöd i; protektionismen, som numera är en öfvervuni ien ståndpunkt, och att han förölrigt ejels vid riksdagen satt så många jern i elden, att pan föga frågade efter det som han hade ani visat landtbrukaremötet att hamra på. Det kulle således icke förvåna mig om hr gretens institution redan befinner sig i upplösing. amhet som grefve Henning Hamilton utveckar. När hvilar han? I riksgäldskontoret är an fivansier, i kyrkomötet teolog, i riksdaen statsman, i svenska akademien prisskriftsd ranskare, i krigsvetenskapsakademien minestecknare, i adelsmötet ordförande, i land-v örsvarsutskottet armorganisationssörmedlare, a ch i komiteer och konklaver dar SHUÖLM Fi f 8 Det är en beundransvärdt mångsidig verk-i o t