Göteborgsposten – 6 april 1869, sida 1

så hastigt som möjligt skulle kunna framföra en vigtig nyhet. Bönderna grepos ånyo af fruktan. — Är fienden i staden? frågade de mest förskräckta ifrigt. — Ja, men ej den fiende som ni tänka er. Den fiende hvarom jag talar är den gamle herrskaren på denna plats, hertig de Sairmeuse. — Ah! min Gud! man har sagt att han var död. — Man har bedragit sig. — Har ni sett honom? — Nej, men en annan har sett och talat med honom i mitt ställe. Denne andre är herr Laugeron, värden på hötel de France i Montaignac. Jag gick förbi hotellet i dag på morgonen, han ropade på mig och sade: Gubbe, vill du göra mig en tjenst? Naturligtvis svarade jag ja. Då lade han en ecu i min hand och sade: Nåväl! man skoll sadla en häst åt dig, du skall rida till Sairmeuse och tillsäga min vän Lacheneur att hertig de Sairmeuse ankommit i natt tillika med sin son, herr Martial, och två domestiker. Midtibland alla dessa bönder, som lyssnade på honom med bleka ansigten och sammantryckta läppar, bibehöll Chupin den nedslagna minen hos en person som förkunnar en olycka. Men om man nogare granskat honom, skulle man på hans läppar kunnat upptäcka ett ironiskt småleende och i hans ögon skulle man kunnat se skadeglädjen framlysa. Verkliga förhållandet var att han jublade. I detta