Göteborgsposten – 6 april 1869, sida 1

en half million rdr till vapenöfningar, som endast några få dagar kunde fortgå. Ett enda sätt att förklara ett så rent ut sagdt enfaldigt beslut är möjligt, det nemligen att den stora allmänheten skulle bibringas föreställningen om den ofantliga sparsamhetsifvern hos de representanter som ville nedsätta anslaget, och hvilkas utsigter att bli återvalda derigenom skulle betryggas. De skulle framstå såsom oerhördt sjelfständiga och frisinnade. Men i bakgrunden framskymtade äfven en annan plan. Krigsministern hade temligen oförbehållsamt låtit förstå, att han gjorde anslagets beviljande till oförminskadt belopp till en kabinettsfråga. Nedsättningen, definitivt beslutad, kunde således medföra en ministörförändring — en sådan der omsättning för hvilken hr Ridderstad hyser böjelse, fastän i annan riktning — och så var det klart att om krigsministern afgick blef följden deraf att hela frågan om landtförsvarets ordnande måste uppskjutas för att ändå längre göras till föremål för skriftvexling, tvister och talöfningar. Dagarne före anslagsfrågans definitiva afgörande uppdykade ätskilliga skäl och skälungar för nedsättningen, t. ex. Remingtongevärens laddning är så enkel att den kan inläras på 5 minuter; kejsaren i Frankrike och konungen af Preussen ha förklarat, och andra potentater ha deri instämt, att någon fara icke hotar fredens bestånd; Sverige har icke någonsin ända sedan år 1814 ens varit hotadt med krig; att tid och penningar vid armåns möten förslösas på handgrepp och onyttig paradexercis 0. s. v. Men lyckligtvis fanns ibland riksdagens 292 tillstädesvarande ledamöter 168 som icke tillerkände de ofvan anförda argumenterna någon betydelse och derföre beviljade hela anslaget, mot 124 som blott beviljade hälften. I Första kammaren röstade endast fyra för det lägre mot 113 för det högre beloppet. Derigenom tilldelades specielt krigsministern ett förtroendevotum af stor betydenhet Man bör ihågkomma dels att i nämnde kammare har ett stort antal bögre militärer plats, hvi ka möjligen icke godkänna krigsministerns förslag till landtförsvarets organisation, dels att statsrådet Abelin gjort ganska hastig lycka, och att han troligen af icke så få betraktas som parveny, men att alla dessa omständigheter dock icke inverkade på mer än fyra, hvaremot alla de öfriga medelst det sätt hvarpå de voterade ådagalade sitt förtroende och sin högaktning för krigsministern, och tillika oförbehållsamt uttryckte sin önskan att han skall qvarstanna på den lika ansvarsfulla som bekymmerfulla platsen i konungens råd. At Första kammarens voteringar framgår vidare att den icke vill veta af några lumpna partiintriger, och att den i alla verkligt vigtiga frågor intager en högsinnad hållning. I Andra kammarens votering rörande det oftanämnda anslaget återfinner man detta femtiotal af representanter, som utgöra det verkliga intelligenspartiet, hvilka utan fruktan för sina valmän icke tveka att bevilja anslag som de anse behöfliga. Ibland de 120 som rösta för blott halfva anslaget, återfinner man dessa trettio vid pass, som man skulle kunna kalla krypto-landtmannapartister, hvars åsigter äro oberäkneliga — och hvars vägar ofta gå i krök. Anslaget till K. teatern, 60,000 rdr, beviljades äfven med 50 rösters öfvervigt. Utgången af voteringen om bankovinstens öfverlemnande till statsverket blef för landtmannapartiet isynnerhet ett fullständigt nederlag, för finansministern en fullständig seger. Planen att skenbart förstärka bankens grundfond — egentligen att förstärka lånefonderna — misslyckades, äfvenså planen att tillskapa en statsbrist med den påsöljd alt antingen ett lån skolat upptagas eller en förhöjning i bevillningen beslutas. I hög grad öfverraskande var utgången af voteringen om anslaget till skarpskytteväsendets beträmjande. K. M:t hade äskat 90,000 rdr, statsutskottet nedprutade anslaget till 70,000 rdr, hvilket af Första kammaren bifölls. Men Andra kammaren gillade elter en kort diskussion och utan votering K. M:ts förslag. Man antog således att uti den gemensamma voteringen skulle det högre anslaget med stor röstöfvervigt beviljas. Men at de 201 röster, som asgåfvos för nedsättningen,