Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ööfvers. fr. Franskan.) cnupin var i sjelfva verket en af dessa roffande skyrkar, som äro landtfolkets plåga och förskriickelse. Han kallade sig dagakarl, men sanna förhållandet var att han afskydde allt arbete och tillbragte sina dagar på krogen. Både han, hans hustru och söner, två oduglingar som funnit hemligheten i konsten att slippa ifrån alla konskriptioner, lefde af stöld. Det användes ingenting i denna familj som ej var stulet. Bröd, vin, ved, frukter, allt var taget af andras egendom. Jagt och fiske öfverallt, vid hvarje tid, med förbjdna redskap, inbringade de kontanta penningarne. Mvarenda menniska i Sairmeuse visste detta, men det osktadt funnos aldrig vittnen emet den gamle Chupin då han en och annan gång var åtalad. — Det är en elak menniska, sade man, och om han hade agg till någon skulle han ej göra sig samvete öfver ) Forts. fr. Nio 76.