Riksdags-Kaleidoskop. XXIII. Den 4 April. Riksdagens begge kamrar voro i går under hela förmiddagen sysselsatte med gemen sam votering rörande de anslag om hvilka kamrarne förut fattat skiljaktiga beslut. Dessa voteringars utgång afbidades med oro och otålighet. Det gällde icke blott penningeanslag, utan egentligen något vida mera: vissa vigtiga principer och derjemte regeringens stillning till representationen. I alla de betydande anslagsfrågorna ha voteringarne utfallit på ett sådant sätt, att regeringen dermed bör vara fullkomligt belåten. Det har visat sig ovedersägligt, att regeringen ätnjuter den upplysta, högtänkta och passionsfria majoritetens inom riksdagen förtroende, och man kan säga att de intriger, som spunnits för att åstadkomma en ministörförändring, igår tillintetgjordes af riksdageus majoritet. Den ur politisk synpunkt betraktad icke minst vigtiga frågan) gallde anslaget till armöeens vapenöfningar. I enlighet med K. M:ts förslag hade Första kammaren icke tvekat att bevilja detta anslag med 884,000 rdr, dermed erkännande vigten af, att sedan nya skjutvapen med stor uppoffring anskaffats, en större och systematisk öfning i nämnde vapens bruk äfven borde så fort sig göra lät åstadkommas. Andra kammaren åter hade, godkännaude dess ledamöters i statsutskottet åsigt, hvilken egentligen forestafvats af den myndige Jöns pährsson, nedsatt nämnde anslag till hälften, ehuru med denna summa de behöfliga vapenöfningarne zcke kunde bekostas. Förbemälde ledamöter kunde också icke för sitt nedsätt ningsbeslut anföra något annat skäl än sparsamhetsyrkandet, dervid likvisst förbisågs den uppenbara misshushållningen att uppoffra nära rr ee