Göteborgsposten – 6 april 1869, sida 1

att invänta sin ovän i ett skogsbryn och skjuta ner honom som en kanin. Den gamle tjufskytten hade emellertid stannat framför värdshuset Den krönta Oxen. Han hoppade till marken, ledde sin häst till stallet och närmade sig platsen der folket var samladt. Det var en stor gubbe om sextio år, mager och knotig som en vinrankskäpp. Vid första ögonkastet förrådde ingenting hos honom hans skurkaktiga natur. Han hade ett saktmodigt och ödmjukt utseende. Men hans rörliga ögon, uttrycket kring hans mun med tunna läppar förrådde en djefvulsk slughet och elakhet. Vid hvarje annat tillfälle skulle man ha undvikit denne fruktade och föraktade person, men omständigheterna voro allvarsamma och man gick emot honom. — Nåväl, Chupin! ropade man till honom då han kom inom hörhåll, hvarifrån kommer ni med sådan brådska ? — Från staden. Med staden menades Montaignac, hufvudorten i arrondissementet, säte för en underprefekt, en förtjusande småstad med åttatusen innevånare och belägen på fyra lieues afstånd från Sairmeuse. -Är det i Montaignac ni köpt hästen som ni piskada så dugtigt för en stund sedan?... — Jag har ej köpt den, man har lånat mig den. Tjufköparens uppgift föreföll hans åhörarn så egendomlig, att de ej kunde athålla sig från att småle. Han tycktes ej märka det. — Man har lånat mig den, fortfor han, för att jag