Göteborgsposten – 6 april 1869, sida 1

ögonblick hämnades han allt det förakt han fätt uthärda Hvilken hämnd! och om han uttalade sina ord långsamt och liksom med motvilja, var det derföre att han sökte förlänga sitt nöje genom att låta sina åhörares straff räcka så länge som möjligt. Men en ung, starkt byggd karl med intelligent ansigte, hvilken kanhända genomskådat honom afbröt honom häftigt. — Hvad rör det oss att hertig de Sairmeuse befinner sig i Montaignac!... utropade han. Må han stanna qvar i hötel de France så länge han finner sig väl der, vi ämna ej gå dit för att söka honom. — Nej! ... vi gå ej dit för att h emta honom, instämde böndeana. Den gamle tjufskytten skakade på hufvudet med tillgjordt medlidande. — Det är-en möda som herr hertigen skall bespara er, sade han, ty inom två timmar är han här. — Huru vet ni det? — Jag fick veta det af herr Laugeron, som yttrade då jag steg till häst: Glöm för all del ej att säga min vän Lacheneur, att hertigen till klockan elfva beställt posthästar för att resa öfver till Sairmeuse. Alla de bönder som hade ett ur förde med en gemensam rörelse handen till fickan för att rådfråga det. — Och hvad vill han här? frågade den unge förpaktaren. (Forts.)