Göteborgsposten – 6 april 1869, sida 1

Göteborg d. 6 April 1869. Offentliga föreläsningarne. Professor Dietrichsons föreläsning i går afton var besökt af så många åhörare som föreläsningssalen kunde rymma, och hvilka naturligtvis med spändt intresse följde föreläsarens såsom vanligt fängslande och eleganta föredrag, Tal. hade valt sitt nuvarande ämne: Skönhetssinnet i hemmet, emedan han ansåg att den åhörarekrets af bildade och intelligenta medborgare här funnes, skulle vara företrädesvis benägen att göra sig reda för det husliga litvets förhållande till konsten och för de medel, genom hvilka dessa båda skulle kunna ställas på bättre fot till hvarandra. Tal. frågade till en början om det funnes någon föreningslänk mellan moralen, som utgör hemmets rot, och det sköna. För att besvara denna fråga visade tal. hurusom i sällskapslifvet en person kan göra sig förfallen will klander, ehuru han för öfrigt är en moralisk person. Det är derföre att skönhetskänslan såras, men ofta sammanhänger härmed något moraliskt lyte, såsom bristande ordningssinne, bristande kärleksfullhet mot andra o. 8. v. Tal. visade vidare huru just det ädla hos menniskan bestode deri, att hon kunde njuta under arbetet och arbeta — förädla sig — under njutningen, något som ytterligare bevisade att det moraliska och sköna äro förbundna. Men uppfostran för en ädel meusklig utveckling vore i våra dagar i många afseenden förtelad. Vi fråga ej hvem en man är, utan hvad ban kan, hvad han eger och hvad han är, och man rättar sina barns upplostran derefter. Det heter till barnet: lär din lexa först och lef sedan; sitt inne och läs medan solen ler, och då du sedan kommer ut ler solen dubbelt varmt och doftar blomman dubbelt så ljuft. Nej saken är ej så: då barnet kommer ut har rosen vissnat och solen gått ned; och då ynglingen träder ut i lifvet saknar han den ungdomsfriskher, ridderlighet och inspiration, som borde utmärka honom, För att finna hvarthän en sådan uppfostran leder, behöfver man blott se huru unga män numera ofta bemöta qvinnan, t. ex. på gatan, der de ej vika ur vägen för henne, eller på teatern, der man vänder sig om och stöder sig mot ryggstödet på närmaste bänk, der måhända en dame sitter och med sin hårfläta kommer i obehaglig beröring med den stående ungharr an