Göteborgsposten – 25 mars 1869, sida 1

Thorsdagen den 25 Mars. — —— — — till nåder upptagas af landtmannapartiet och ådagalade äfven sin tacksamhet för detta förtroende på ett sådant sätt, att nämnde parti dermed bör finna sig nöjdt. Derom voro samtlige elektorer ense, att hr Uhr icke skulle återväljas till fullmäktig i banken. Till hans efterträdare valdes hr C. Ivarsson enhälligt. Hans utan afseende på den strängaste sparsamhet med statens medel uppgjorda reseräkningar lågo honom icke alls i vägen. Då det icke ansågs behöfligt att alla bankofullmäktige skola ega insigter i bankväsendet, så kunde valet icke falla på någon lämpligare person än hr C. Ivarsson. Kommer han nu att äfven elterträda hr Uhr såsom ledamot i diskontdirektionen, så beredes honom genom denna befattning, jemte den såsom fullmäktig, i ärlig inkomst 3,200 rdr, och lägges bärtijl riksdagsmannaarvodet 1,200 rdr — oberäknadt respengar hit och hem både såsom tullmäkt g och riksdagsman — så uppgå hans årsinkomster till 4,400 rdr, en ganska betydlig årsinkomst för en man med så anspråkslösa lefnadsvanor. Första kammarens valmän uppställde öfverstelöjtn. Leijonancker i stället för grosshandl. Fröberg, mot hvilken anmärktes hans uttalade fruktan, att om 72 8 regeringsformen blef ändrad, så skulle riksbanken snart nödgas installa invexlingen af sina sedlar. Man tyckte att en sådan åsigt af en bankkarl var väl mycket ensaldig. Då eme lertid Andra kammarens valmän röstade på hr Fiöberg, så måste lottning anställas, hvilken så utföll att hr Fröberg fortfarande blef fullmäktig. Den egentliga striden gallde dock fullmäktigsvalen i riksgäldskontoret, ur hvilket den andra kammarens elektorer vid en töregående öfverläggning beslutat exkludera tre af de förutvarande fullmäktige, nemligen hrr Jonas Andersson, Warburg och Berger. Mot den förstnämndes uteslutande hade icke Första kammarens elektorer något att invända. Mot den andre i ordniagen hade med stor varsamhet i ord, men i alla fall tillräckligt expressivt, vid den ofvan omnämnda ötverläggningen insinuerats af hr Indebetou, att hr Warburgs sons slägtskap med cheten för huset Raphael Son i London hade inverkat på riksgäldskontorets lånetransaktion med nämnde hus. Den väckta misstanken hade förut med myc ken tillförsigt exploiterats äfven at andra. Första kammarens elektorer satte dock ingen tro till dessa insinuationer utan skänkte sitt fortroende åt hr Warburg. Mot hr Berger hade anförts dels att han såsom lånedeputerad i riksgäldskontoret jemte hr Warburg fogat sig efter denne i afsseende på det sist afslutade statslånet på 1 mill. pund sterling, och dels att han vid sistforlidne riksdag skulle hafva missledt kammaren i det att han förordat ett statslån endast på 18 mill. rdr, då likvisst sedermera 24 mill. funnos behöfliga. Men för det först anförda beloppet talade äfven hrr Jöns Påhrsson, Per Nilsson i Espö, Witt och — sjelfve hr Key. De begge sistnämnda, nu elektorer, hade kunnat för sina kolleger omtala, men förtego visliga, att äfven de gjort sig skyldiga till samma misstag som hr Berger. Första kammarens elektorer föreslogo presidenten Thyselius till hr Jonas Anderssons efterträdare, eller, om någon skulle tagas ur Andra kammaren, Jan Andersson från Stora Kopparbergs län; likvisst i begge fallen med det vilkor, att öfrige förutvarande fullmäktige återvaldes. Men ett sådant arrangement, äfven i det afseende fördelaktigt, att det hade medfört ett enhälligt val, passade alldeles icke i stycke med den forut uppgjorda operationsplanen. Hr Indebetou skulle partout in i riksgäldskontoret. Att efterträda Jonas Andersson der, var ej nog; antingen hr Warburg eller hr Berger, men helst begge, borde unuanskaffas, ty med utmärkelsen och fullmäktigsarvodet, enbart 1,600 rdr, kunde hr Indebetou icke vara nöjd; men med tillskottet såsom vexeldeputerad — jag tror att benämningen är sådan — är fullmäktigsbefattningen alltid hedersam och äfven så lönande, att en bosättning i hufvudstaden kan vedervågas. Her Warburg och Berger innehade just befattningen såsom vexeldeputerade. Andra kammarens elektorer ansträngde sig dersore till det yttersta att utesluta hrr Berger och Warburg och att insätta hr Indebetou; de mäste belöna hans arbete, ty han är ÄAndra kammarens Pechlin, landtmannapartiets finaste vägledare, den bäst trainerade snabblöparen på intrigernas vidsträckta område. Då emeh ertid Forsta kammarens elektorer voro obevekliga och gåtvo sina röster till hrr Warburg, Berger och Thyselius, men öfverste af Wirsån, Jan Andersson och Indebetou erhöllo elektorernas från Andra kammaren röster, så mås:e lotening företagas, med den påföljd, att hrr Warburg, at Wirsån och Indebetou bletvo fullmäktige. Innan hr Adlersparre blef vald till elektor hade äfven han underkastat sig vilkoret