Göteborgsposten – 25 mars 1869, sida 1

ej derpå, jag skall gifva dig medel i händerna att öfverbevisa honom om hans trolöshet, — denne dumme och envise general är ej värdig att borsta din hatt... — Ni smickrar mig, herr Tabaret! ... afbröt Lecoq, som ej var fullt säker på att man ej gjorde narr af honom; men huru det nu må vara har Mai försvunnit och jag har förlorat mitt rykte innan jag hunnit förvärfva något. Den gamle mannen gjorde en grimas, liknande apans då hon skalar of en nöt. — Hör vidare, återtog han, innan du tillbakavisar mitt beröm. Jag säger att du skött denna affär väl, men man skulle kunnat sköta den bättre, oändligt mycket bättre! ... Det förklarar saken. Du har anlag, det är obestridligt; du har väderkorn, du har skarpsinne, du vet att från det bekanta sluta dig till det obekanta ... men erfarenhet fattas dig, du låter hänföra dig eller tappar modet för en småsak, du är ej ihärdig nog, du envisas att röra dig omkring en fix ide, liksom en fjäril omkring ett ljus . . Med ett ord, au är ung. Var lugn, det är ett fel som skall försvinna af sig sjelf och alltför snart. För att säga dig alltsammans, du har begått fel. Lecoq sänkte hufvudet, som en skolpojke hvilken får en tillrättavisning af sin lärare. Han var ju ej annat än en skolpojke i jemförelse med denne gamle mästare? — Jag skall uppräkna alla felen för dig, fortfor den ale mannen, och jag skall bevisa dig att du åtminstone v gånger låtit tillfället gå dig ur händerna att a ljus i denna affär, som till utseendet är så invecklad, nen i verkligheten så enkel.