Göteborgsposten – 25 mars 1869, sida 1

att lyda trumman, det vill här säga, att rösta i likhet med Andra kammarens öfriga elektorer. Ifrågasättas kan dock, om hr Adlersparre, då ett sådant vilkor uppställdes, hvilket paralyserade hans eget omdöme och hans sjelfständighet, och då han icke kände i hvilken riktning enigheten skulle gå, hale bordt mottaga befattningen, särdeles med ett så obskurt sällskap. Han motsatte sig bestämdt hr Warburgs uteslutande och afhöll sig ifrån att rörande honom votera; det var visserligen en nödtallsutväg, ett personligt soulagement, men i alla fall så bittert, att han väl aktar sig för dylika förtroendeuppdrag af landimannapartiet hädanefter. Andra kammarens elektorer ansågo hr Jöns Rundbäck just vara rätta mannen att sitta som styrman i det Göteborgska lånekontoret, till hvilket han har en barnsligt brinnande åtrå. Men lyckans gudinna var ej hr Jöns Rundbäck bevågen, och följden blef att Göteborgs lånckontor gick förlustig denna talang som får, denne talare som ingen, Vid lånekontoret i Malmö ville oftanämnde elektorer byta ut ryttmästaren Kjellander mot hr Jöns Olsson. Icke heller det lyckades vid lottdragningen. Valförrättuingen förliden Fredag erbjöd det uppbyggliga skådespelet af sju lottningar! Landwmannapartiet synes efterstrafva att göra styrelsebefattningarne vid landets vigtigaste penningeinstitutioner ambulatoriska, efter samma mönster ungefär som fjerdingsmanstjensterna på landet. Och det är detta parti som drömmer sig ända in i — konseljen!