Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 2

—— — — — ER brottsling återstår oss; vi ha fångat denne person som vi ansågo oåtkomlig och som korsat alla våra beräkningar. Han är visserligen slug och hängifven, men vi skola se om hans hängifrenhet kan hållet profvet mot utsigten af tvångsarbete. Ty jag behöfver ej säga, att det är tvångsarbete som väntar honom, om han tiger och sålunda erkänner sin delaktighet i inbrottet denna natt. Åh! jag är utan fruktan, herr Segmuller skall nog locka ur honomlösningen på gåtan. Han skakade sin knutna hand hotande i luften; derefter tillade han i lugnare ton: — Men låtom oss gå till vakten, dit man fört honom. Jag vill hålla ett förhör med honom. Det var nu fullt dagsljus, klockan var nära sex på morgonen, och då den unge polisagenten och pappa Absinth anlände till vakten, funno de den som förde befälet der sittande vid ett litet bord, sysselsatt med att uppsitta sin rapport. Han steg ej upp då de inträdde, alldenstund han ej kunde känna igen dem under deras förklädnad. Men då deras namn uppgifvits, reste han sig upp med synbar ifver och sträckte handen till dem. — På min ära! sade ban, jag lyckönskar er till er sköna fångst i natt. Pappa Absinth och Lecoq vexlade oroliga blickar. — Hvilken fångst? ... frågade de på en gång. (Forts.)