Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 1

AA — —— i Ugglas, frih. Gripenstedt, hrr Siljeström, Julius i f i i 1 1 Å H Lindström, Dahm, Grafström, Hierta, Mannerskantz, Grenander, ocklind. Åhlgren, Lönnberg och Lithner. Aot förändringen uppträdde hrr Svanberg, Hedengren, Witt, Rundbäck, Medin, Ostman, Häggström, Jöns Pährsson och Indebetou. Om redan at blotta namnförteckningen tydligt framgår på hvilkendera sidan den verkliga, grundliga och mångsidiga sakkunskapen var tillfinnandes, huru mycket mera åskådligt blef icke detta för den som afhörde debatten? FPrih:. Gripenstedt, hvars på en gång lifliga, klara och skarpsioniga anförande, som räckte öfver en timma och som kan ställas i jemnbredd med hans många lysande tal på riddarhuset och i Andra kammaren, upptog och gendref alla de inkast som mot den ifrågasatta förändringen kunde göras. Finansministerns skildring at de olyckliga verkningar som 72 R. F. redan medlört och som ännu kunna uppstå; hans uttalade förhoppning, nästan löfte, att äfven de enskilda bankerna redan före nästa riksdag skulle förbinda sig att med silfver invexla sina sedlar om grundlagsförändringen antogs hvilande; hans hemställan att motståndarne till förslaget åtminstone måtte vara så pass medgörliga att förslaget fick hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, så att frågan under tiden kunde bli diskuterad — och alla öfriga talare på sanma sida, hvilka punkt för punkt slogo ner inkasten, förmådde dock ej rubba motsidan, hvars talan fördes af den salvelsefulle hr Hedengren. den slamrande hr Witt, den pjollrige hr Rundbäck, den grofkornige hr Medin och den bombastiske hr Hicggström. Hr Svanberg, som annars icke låter höra af sig i kammaren, öfverraskade nu med ett föredrag i Blanches manår, men, såsom de flesta imitationer, misslyckadt. Han nådde klimax när han benämnde de sedelutgifvande bankerna gödda vampyrer. Hr Witt skulle äfven försöka sig i samma genre, och förklarade derföre att alla banker voro stora sugningsmaskinerr. Hr Haggström ordade on nyttan af 2 3 busar), ty det vore lättare alt få bugt på dem, än på 20 å 30 små tyranner. Hr Medin ville i den omständigheten att så många talare uppträdt för och så I få emot grundlagsförändringen, finna en bekräfI telse på varans dåliga beskaffenhet; god vara talar för sig sjelf, menade han, och trodde att förslaget var ett nödrop från privattbankera. Dessa talare vändades svårliga för att finna några skäl som dundrade. Såsom en kuriös företeelse kan jag ej underlåta omnämna, att då vid sistlidne riksdag en ordagrannt lika förändring i 72 R. F. föreslogs, talade prof Agardh för densammas antagande att hvila till grundlagsenlig behandling. Nu åter yrkade samma talare att förslaget skulle återremitteras till konstitutionsutskottet. Hvad som i fjor den 18 April var bra, dugde ej den 16 Mars i år. Hr Key talade i fjor både långt och bredt för förslaget; nu hade han fått munlås. I fjor antogs förslaget af 76, men förkastades af 89 röstande. I år antogs det af 67, men förkastades af 98. Iläraf framgår att de röstandes antal begge åren var precist lika stort, men att Åupplysningen har gått baklänges ganska betydligt sedan förlidet år. Hottentotterna ha ökats. I gårdagens förmiddags-sammanträde i Andra kammaren förekom koustitutionsutskottets svar på Sven Nilssons mot krigsministern riktade anmärkning, som vej kunnat till någon anmärkning föranleda. Hr Sven Nilsson, som älskade sitt barn, ansträngde sig med ett föredrag som skulle utgöra en kritik öfver utskottets betänkande. IIan antydde att han visst icke velat göra krigsministern något ondt. Han hade blott betraktat frågan ur! statsrättslig synpunkt. Statsrädet Bredberg visade ganska tydligt att Sven Nilsson fått i saken om baktoten, och hr Sjöberg visade ät ven att Sven Nilssons statsrättsliga studier voro haltande. Krigsministern var tillstädes, men ansåg ej behöfligt alt deltaga i diskussionen. Dechargebetänkandet, som i fjor föranledde en ytterst liflig debatt, lades i går till handlingarne utan diskussion.