Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 1

—W— — —— SAR fram i trädgården glest löfvade, men de hlefvo derföre ej förbisedda. En vig trädgårdspojke klättrade upp med en lykta och belyste ända till de högsta grenarne. — Mördaren måste ha gått ut samma väg som han kom in, påstod schweitzaren, som beväpnat sig med en tung pistol. Det fordrades för att öfvertyga honom om hans villfarelse, att den unge polisagenten från den inre sidan af muren meddelade sig med pappa Absinth och de båda stadssergeanterna på den yttre. Den stadssergeant som. fört medbrottslingen till vakten hade nemligen redan kommit tillbaka. De svuro på att de ej förlorat trädgårdsmuren ur sigte, och att ej en lefvande varelse passerat öfver densamma. Ända hittills hade man sökt utan bestämd plan, br. ochen efter sin ingifvelse; man insåg nu nödvändigheten af att bedrisva eftersyaningen metodiskt. Lecoq vidtog sådana åtgärder att ej en enda vinkel: eller vrå skulle förbises vid undersökningen; han höll just på att fördela arbetet mellan sina frivilliga, då en ny personlighet uppträdde bland dem. Det var en allvarsam och väl rakad herre, klädd som en notarie vid undertecknandet af ett äktenskapskontrakt. — Herr Otto, mumlade schweitzaren i den ungo polisagentens öra, monseigneurs förste kammartjenare. Denne betydande man kom å herr hertigens vägnar — han sade ej monseigneur — för att få veta hvad detta oväsende betydde. Då man förklarat honom hvad det var fråga om, vär