Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 1

————— — ——75 vice talmannen hade redan förut aflägsnat sig Ståndet satt en stund i djupt begrundande och så blef skilsmessan en nödvändig åtgärdDe som ifrigt i Lördags afton påyrkade att sjuttiotvåan skulle föredragas — deras antal utgjorde 67 — hade beräknat att vinna en lätt seger; en årorik seger stilla de i andra rummet. De kände sin underlägsenhet i debatten, och de hoppades på en öfverrumpling och en lätt vunnen seger. Emellertid, beslutet blef att sjuttiotvåan ej skulle bli nattarbete på Lördagen; hon blet det i stället på Tisdagen, d. v. 8. i går. Sammanträdet i Andra kammaren började kl. 6 e. m. med ett svar af ecklesiastikministern på hr Lithners spörjsmål hvarföre er rikets ständers underd. skrifvelse rörande den medicinska undervisningens ordnande ännu ligger på konungens rådsbord — rättare sagdt i hr ecklesiastikministerns portfölj. Statsrådet Carlson svarade humant som alltid, fint som alltid. Hr Lithner blef alls icke tillfredsställd med detta svar, hr Key höll ett långt tal om Karolinska institutets tillkomst, var ej heller nöjd, och hr Siljeström ändå mindre nöjd. Kammaren hörde alls icke på de begge sista talarne, utan sysselsatte sig med att studera Dagl. Allehanda, som gratis utdelades och som innehöll en hårresande skildring af de rysansvärda följderna af den föreslagna ändringen i sgjuttiotvåan. Somliga läste brefvet från Spanien, som var vida trefligare. Ändligen vid sjutiden töredrogs den brännande frågan: Sjuttitvåan. För Göteborgs-Postens ärade läsare behöfver jag lyckligtvis icke anföra de skäl som tala för den ifrågasatta förändringen i 72 SR. F. De fattas lätt och de erkännas vara öfvertygande af alla, som icke äro af det slag som rektor Winkrans träffande skildrade, då frågan om anslaget till den kungl. teatern debatterades i Andra kammaren: ÅIIottentotter. Jag bör nämna att dessa äro starkt represenrade i Andra kammaren. Hottentotterna inom och utom Andra kammaren äro fulikomligt öfvertygade derom, att den tvångskurs, som enligt 72 8 R. F. är åsatt riksbankens sedlar, är en alldeles utomordentligt klok tillställning — hvarföre? begripa de icke, men för dem är det mer än nog, att hr Wallenberg vid förliden riksdag väckte motion om förändring i nämnde paragraf. Om hr Wallenberg skulle föreslå utfärdandet af ett dekret, af innehåll att solen står stilla och att det är jorden som rör sig, så skulle Hottentotterna genast bekämpa ett sådant dekret, allenast derföre att det påyrkats af hr Wallenberg. Hottentotterna lefva och dö i den öfvertygelsen, att endast privatt-bankera! skulle hafva nytta, men riksbanken, som de hålla mycket kär, stor skada af grundlagsförändringen — hvarföre? ja, skälet dertill kunna de ej uppgifva; men de tro, och det är med tron som man kan försätta hälleberg. Hottentotterna ha en dunkel aning derom, att Sjuttitvåan i sitt närvarande skick innebär frö till en kris, hvilken kan drabba — kapitalisterna. IIottentotterna äro icke kapitalister; långt derifrån. De hata derföre kapitalisterna. som anförtrott de förra sina penniogar mot reverser och inteckningar. Om nu dessa värdepapper under en kris skulle reduceras? Om hottentotterna med ett mindre myntrepresentativ, än det som de mottagit när de utfärdade dessa värdepapper, skulle kunna infria dessa, så vore ju det visserligen icke en honett affär, men en god affär; således vore det ju rent af en därskap att förebygga möjligheten af dylika goda affärer i stor skala. Det är vidare med hottentotterna, som med andra barbariska folkslag, de hysa benägenhet för rof; blifva dessa folkslag i nägon mån civiliserade, så sammansmålter roflystnaden med illistigheten. Att redogöra för den långvariga debatten om Sjuttitvåan medgitver icke tiden. Debatten fortgick från kl. 7 vid pass, ända till kl. !,1 på natten. Ni skall sannolikt lättast få en klar öfversigt at situationen, då jag meddelar namnen på de ledamöter hvilka i egentlig mening uppträdde såsom talare, med förbigående af dem som blott tillkännagåfvo huru de skulle rösta. För paragrafens förändrade lydelse ytt