Göteborgsposten – 17 mars 1869, sida 1

ett slags blus af svart ylle. En rutig duk omgaf hans hals och på hufvudet bar han en mössa med vid kull, som hängde ned bakät nacken. I sjtt slag var hans utscende ingalunda mera lugnande än Lecoqs, och man skulle tvokat ifall det varit fråga om att afgöra hvilkendera man velat möta i en skog. Han tycktes belåten med sin förvandling, liksom om han kännt sig mera fri och ledig i de kläder vid hvilka han var van. Det fanns ett visst misstroende i den blick han kastado omkring sig, liksom om han försökt utt bland alla de personer han varseblef upptäcka dem, som hade i uppdrag att spionera på honom och utforska hans hemlighet. För öfrigt hade han ej gjort sig af med sin klldesdrägt; han bar den inknuten i en nisduk under armen. Han hade köpt men ej sålt, förminskat men ej förökat sit kapital. IIan hade endast qvarlemnat sin hatt af hög form. Lecoq skulle gerna ha velat gå in till köpmannen och göra honom frågor; men han insåg att det skulle vara en otärsigtighet. Nästa ögonblick fortsatte Mai sin väg och begaf sig in på rue du Temple. Den allvarsamma jagten började och snart fingo de båda spårhundarne uppbjuda hela sin erfareuhet, hela sitt väderkorn för att följa ett villebråd som tycktes begåfvadt med hjortens snabbhet. Mai hade sannolikt bott både i England och Tyskland, alldenstund han talade dessa länders språk lika flyfande som infödingarne, men med all säkerhet kände han till Paris lika väl som den äldste parisare.