Göteborgsposten – 17 mars 1869, sida 1

Sjlttning, och nekas kan väl ej att det skulle utgöra en dålig hushållning, om ett sådant arbete, sedan det så långt framskridit, nu skulle hämmas i sin gång, då vida skäligare varit att öka anslaget. Då så mycket skrifvits om utvandringen, och då klagan så ofta förspörjes från svenska emigranter, att de i nya verlden blifvit redlösa at brist på råd och vägledning, ligger onekligen en menniskovänlig tanke i hr Lindhagens förslag att genom statens medverkan söka ordna utvandringen. Bland de skäl som utskottet anfört emot en sidan åtgärd, är egentligen det anmärkningsvärdt, att utskottet icke anser med statens verkliga intresse förenligt att emigrationen befordrast, hvilket också hr L. icke påyrkat. Då emellertid det är ett saktum, att emigrationen sortsar, och alt den icke kan förhindras, är det tvifvelsutan välbetänkt om den ordnas, och äfven önskvärdt om bland ulvandrarne en sammanhållning äfven i det främmande landet kunde åstedkommas. Hr Lindhagen försvarade sin motion och granskade utskottsbetänkandet i ett lifligt föredrag. Men likasom talaren hade motståndare då han blet vald till ledamot i kammaren, så hade han ock sådana nu, och bland dessa vill jag särskildt framhålla hr Key, som menade att den förres föredrag båttre passat för sällskapet Idun, eller såsom föreläsning till förmån för folkhögskolefonden. Detta yttrande väckte hos mig en tanke, som jag vid tillfälle skall realisera, den nemligen att meddela en rikhaltig, och jag kan lofva er, en ganska roande samling i utdrag al hr Keys egna föredrag i Andra kammaren, hvilka icke ens ega den förtjensten att hafva kunnat hållas i sällskapet Idun, och icke i något annat sällskap beller. Hr Keys ofvan omnämada anfall på hr Lindhagen bemöttes af frih. Gripenstedt med den fullkomligt riktiga anmärkningen, att han hört många diskussioner, som förtjent långt mindre uppmärksamhet, och att det icke kunde vara representationen ovärdigt att sträcka en hjelpsam hand för att hindra eländet bland våra utvandrare. — ——