Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 2

— —— —— —— Hvem säger oss att man askall lemna honom penningar ? Klädmånglarne köpa ej kläder af de förbigående på annat vilkor än att de få lemna betalningen i deras hem. Pappa Absinth aflägsnade sig. Han lät sig nöja med dessa skäl, men ej Locoq, som gifvit dem. Den unge polisagenten gjorde sig de bittraste förebråelser. Ännu ett förbiseende, ctt fel, ett vapen lemnadt i fiendens händer. Att han, som trodde sig så beräknande, ej fötutsett hvad som skulle hända? Det skulle varit så lätt att ej låta den anklagade få komma i besittning af andra kläder än hans usla fangdrägt! Hans sjelfförebåelser blefvo mindre bittra då han såg Mai komma ut ur butiken likadan som han inträdt deri. Den möjlighet han nämnt för pappa Absinth utan att tro derpå hade inträffat. Den anklagade vacklad vid de första stegen som han tog på gatan. Hans ansigte förrådde den drunknandes qval, då han känner den bräckliga planka sjunka, på bvilken han grundat sitt sista hopp om räddning. Men hvad hade händt? Lecoq ville veta det. Han lät höra en egendomlig hvissling, den öfvenskomna signalen för att underrätta pappa Absinth om att förföljandet för tillfället öfverlemnades åt honom ensam, och sedan hvisslingen blifvit besvarad med en likad an, inträdde han i butiken. (Forts.)