Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 2

ban uttalade sig om det svåra läge, i hvilket vårt land f. n. befinner sig samt de åtgärder, som borde vidtagas för att, såvidt möjligt vore, komma in på en bättre väg, dervid särskildt framhå!lande vigten af att folkmöten öfverallt i landet sammankallades, såsom lampl gaste medlet att få en öfverblick af de mest trängande behofven. Till mötets ordförande valdes ifrågavarande hr Lindeberg och sedan ett längre skriftligt anförande blifvit af en mötesdeltagare uppläst, hvilket anförande äfven utgjorde ett slags program för mötet samt innefattade de punkter, hvilka borde till diskussion upptagas, öfvergick man till diskussionen, hvilken lemnade följande resultat: Första frågan rörde: fri religionsöfning och upphäfvande ef alla sådana inskränkningar i medborgerliga rättigbeter, hvilka äro af religios bekännelse beroende. Flera talaro läto höra sig, alla mer eller mindre tadlande nuvarande rel:gionstvång eller, med andra ord, prestväldet. Äfven ansågos alla borgerligt menliga påföljder af uraktlätenhet att iakttaga de kyrkliga bruken böra upphöra. Det borde anses, yt:rade en talare, syndigt att vilja tvinga menniskor att med munnen uttala en bekännelse, som de i sjelfva verket icke hylla, Statskyrkan ansågs icke absolut nödvändig, och det kristliga lifvet förklarades blomstra synbart bättre utom tvånget al en sådan. Stat och kyrka borde åtskiljas och presternas åberopade 4verlusliga herdestaf icke längre erkännas. — Derefter förekom fråga om civilaktenskaps införande, och förklarade mötet enhälligt och utan diskussion, att presternas hittillsvarande monopol i den vägen bör upphöra så, att det skall stå hvar och en fritt att, om ban så vill, för lagligt äktenskaps afslutande vända sig till borgerlig myndighet. — Rörande valbarhet till Andra kammaren ansågs hvarje valfrejdad myndig person duglig ut?n afseende på förmögenhet. — Angände upphäfvande af dödsstraffet voro meniugarne något delade, ty nägre ansägo som en samvetssårande sak att bifalla sådant, dervid otvifvelaktigt tänkande på bibelspräket: Öfverheten bär icke svärdet förgäfves o. s. v. Andre deremot tycktes frukta den tid, då sadane personer, som borde vara ett husvud kortare, fritt få vandra omkring och, utan fara för halsen, öfva sina idrotter. Da likväl någon invände, att så icke var meningen, utan att fängelserna just vore till för att berbergera dylika, hördes på tillfrågan om dödsstraffets upphäsvando vore önskligt, endast ett nej mot många ja. — Försvarsloshetsstadgan ansågs böra upphälvas, då den icke rörer per oner, som äro för brott straffade. — Strafflagen ansågs i många punkter alltför swäng. En talare anmärkte exempelvis, att, om en lat:ig går in i en annans skog och tar några torra pinnar, blir han ganska hårdt straffad för tjutnad Jagtlagen stadgar från en obetydlighet ända till 2:0 rdrg böter föroloflig jagt. Det:ta ansågs både för härdt och för litet begrånsadt, så att domaren har lör stort spelrum. Motet önskade således, att strafflagen måtte mildras och straffbestämmelserna nå mare begränsas. — Forsvarsväsendet ville mötet grunda på folkbeväpning, dock med mera utsträckt värnepligt; men med vilkor att den indelta armåen afskaffas. Öfver sättet, huru om ändringen borde ske, kunde mötet icke yttra sig. — Embetsverken önskades så förenklade, att en del embetsmän gjordes obehoflige. Särskildt ansågos kronosogdarne kunna undvaras, då deras uppbörd kunde skötas genom ordföranden i kommunalnämunen. Lansmännen borde tillsättas af regeringen, erbålla utsträckt myndighet och icke kunna afsättas utan dum och ransakning. Länsbösdingar ansågos öfverflödiga, hvilket synes deraf, att allting går hka bra, om de äro nareller frånvarande. Allt detta förklarade mötet vara ganska vigtigt att snart få omändradt, så av minskning i aflöningsstaten måtte under nuvarande svåra omständigheter med första komma landet till godo. — Rörande rättigheten att i utsökningsmål borttaga allt, äfven de för försörjningen mest nödvändiga verktyg och redskaper, voro meningarne något olika. Alla voro ense om, att en ändring är önskvärd, men särtet derför kunde icke nöjaktigt uppgifvas. — Ett förslag om upphäfvande af bränvin-bränningen i landet framkallade några invändningar, En talare anmärkte, att antingen borde hvar och eu få bränna, som han vill, eller ock: bort med hola rabblakalaset!4 — Da sluchgen en talare yrkade, att, om brånvinsbränningen inställes, äfven all import a! bränvin bör förbjudas, så instämde samtliga mötets medlemmar deruti. — Grundskatternas jemnande för ordades, så att all egendom (äfven stadsjord) beskattas lika. Alla voro ense om, att denna lifsfråga 10r enigheten i landet bör afgöras. En del ansåg, att saken vore klar, om dv skattefrie genom lag blefve tvingade att betala lika med de skatteskyldigo; de mera tänkande insägo dock ombjligheten af att gevomdrifva något mot eganderätten så stridande, utan borde de skattskyldige först lösa sig frie, hvarefter det åsyfrade förslaget skulle kunna gå i verkstalligbet utan synnerligt men för någondera parten, eller borde staden lägga sig emellan och först godtgöra de skattefrie. Sedan — menade mötet — kunde lika beskattning först med bllighet komma i fråga. — Slutligen föreslogs, att till de riksdagsmän, som satt sig emot brudgäfvans beviljande, borde sändas en tacksåäge!seadreas, för att visa, att deras sträfvan för sparsamhet gillas. Denna hemställan afslogs dock af mötet på den grund, att anslaget redan är beviljadt. Man ville icke kasta jästen efter in i ugnen. Markvaden i Falköping sistl. Fredag företelde föga liflighet i affärsväg, oaktadt en betydlig massa menniskor af det ovanligt vackra vädret och goda väglaget lockats till staden. Den rådande penningbristen gaf på ett märkbart sätt sin tillvaro tillkänna. Förenade bankbolag. Vid i början ar innev. vecka hållen bolagsstämma med lottegarne i Norrköpings ensk. bank och Enskilda industribanken derstädes, har, berättar stadens tidning, beslut fattats, att antaga ett af komiterade från de båda bankstyrelserna uppgjordt förslag till förening af de två i Norrköping befintliga sedelutgifvande bankerna samt till följe deraf Evskilda industribankens upplösning och utredving. Förslaget innehåller, att båda bankernas alla utestående törbindelser från d. 2 Jan. 1870 ölvertagas af den förenade banken, som under firma Norrköpings enskilda baonk kommer att fortsätta bankrörelsen, och som inkasserar de båda bankernas alla fori dringar och betalar deras ekulder, dock så att REA EEE ———— —hä————— —