Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 2

kläde. Man skulle kunnat taga honom för eu högtidsklädd arbetare. Sedan han hunnit öfver Seinen och an ändt till rue Saiut-Jacques, förändrades hans gång. Han tycktes orientera sig, som en person dendor ej mera känner igen ett qvarter som fordom var honom välbekant. IIans gång, som dittills varit fullkomligt bestämd, blef nu obeslutsam. Ian såg sig omkring än åt höger än åt venster och granskade hvarje skylt han såg. — Tydligen söker han något, tänkte Leroq, men Han skulle snart få veta det. Sedan Mai hunnit till en butik, der det fanns gamla kläder till salu, inträdde han i denna med synbar ifver. — Aha! ... mumlade den unge polisagenten, jag skulle vilja slå hvad om att vår vän Mai varit student och vid något tillfälle i denna butik försålt det öfverflödiga af sin garderob för att gå på en bal eller något annat nöje . Han hade dragit sig undan till en inkörsport midt emot och tycktes helt och hållet upptagen med att tända en cigarett. Pappa Absinth trodde sig utan att förorsaka någon olägenhet kunna gå bort till honom. — Nåväl! ... herr Lecoq, sade han, nu håller vår man på att byta bort sin klädesdrägt mot en gröfre. Han skall begära mellangift, man skall lemna honom sådan. Men ni sade på morgonen: Mai eger ej en sou, det är den omständighet som ger mest styrka åt vårt spel! — Vi behöfva ej ha så brådtem med att misströsta.