Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 1

om ej större anspråk på sakkännedom tilltrodde sig att nästan för rampris kunna rangera tredje hufvudtiteln så, att svenska statens anseende icke skulle lida i utlänningens ögon. Ehuru, besynnerligt nog, hr Jöns Pährsson och hans skugga i stark förkortning, hr Ola Månsson, icke i motionsväg egnat tredje hufvudtiteln någon uppmärksamhet, var han dock nu obenägen att bifalla det från 45,750 rdr till 17,200 rdr minskade anslaget till öfvergående utgilter, men medgaf likvisst att han ej riktigt tänkt sig in i dessa förhållanden, hvaraf allt den slutsats torde kunna dragas, att hans tid och tankekraft uteslutande egnas åt ordnandet af våra inre förhållanden. För öfrigt beklagade han, att frih, Liljencrantz ej var tillstädes. — I de fall der statsutskottets framställningar skilde sig från K. M:ts proposition försvarades de förra af hr Björck och gretve Posse, dock utan verkan, enär den k. propositionen godkändes. I en särskild fråga uppträdde grefve Wachtmeister med mera värma än fallet förut varit; men det gällde också en rältsoch grannlagenhetsfråga, nemligen det belopp af 1,000 sterl., dock vilkorligt, som generalkonsul Tottie i London uppbär på konsulsfonden. Hans stora inkomster voro åtskilliga talare en nagel i ögat. Hr Key, som hade kalkylerat dem till 140,000 rdr årligen — men sörbisett att vicekonsulerna hafva deri andel — ordade om hr Tott es goda mage och höga ålder, hvarföre han borde atskedas och inga konsiderationer hysas vLens för dynastin Tottie. (Märk väl, det var icke hr Jöns Pährsson som hade dessa yttranden). Hr Hierta, som ordade om att gamla generaler, ehuru vid god vigör, ofta aflägsnades, menade att generalkonsul Tottie, som också uppnått en ganska hög ålder, borde alskedas, men icke medelst någon våldsam åtgärd. (Det tycktes nistan föresväfva talaren, att utrikesministern borde på orientaliskt sätt tillsända den gamle generalkonsuln silkesSuöret.) Grefve Wachtmeister upptog hvad som yttrats till besvarande. Hr Tottie hade visserligen uppnått en hög ålder — om jag ej hörde orätt, 82 år — men ännu tillbringade han flera timmar dagligen på sitt kontor och nyligen hade ett af houom sjelf skrifvet bref på ett par ark ankommit till kabinettet. De 1,000 som tilldelats honom utgjorde ersättning för minskade inkomster sedan lästetalsufgiften blitvit nedsatt. De norska fartygeus antal är betydligt större än de svenska som besöka Englands hamnar, och Norge bidrager således vida mera än Sverige till konsulatets inkomster. Göromålen ha ocsså betydligt ökats och utgifterna vid konsulatet likaså. Den förste sekreterarens årslön är 1,000 2. den andres 600 0. s. v. Kontorshyran var redan tör flera år sedan 1,000 och har sannolikt sedan måst ökas. Huru jurisprudensen är i Sverige hade h. exc. sig icke bekant, men i Norge hade det händt att embetsmän, som afskedats utan att ha begått tjenstefel, vändt sig i domstolsväg mot staten och fått sig lönen tilldömd. Tal. hade tänkt på att hr Tottie skulle kunna pensioneras, men en sådan åtgärd hade hittills icke törekommit, och det vore dessutom obehagligt alt föreslå något sådant. Ett tvångsatsked medgaf ej konsulsstadgan gent emot en man som icke törverkat K. M:ts förtroende; det vore icke heller värdigt att afsätta en gammal aktad man, som länge med utmärkelse varit i statens tjenst och som vid hvarje tillfälle sökt tillmötesgå svenskars och norrmäns önskningar. Grefve Wachtmeister blef på en dag, d. 5 Mars, efter sitt uppträdande i begge kamrarne med ens så populär, alt det nästan är betänkligt, välförstäendes för honom sjelf. Det är mycket farligt för en konseljledamot att vara populär, det väcker afund, och detta fel tillägger man ju oss svenskar i ganska hög grad.