Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 1

Emellertid hade grefve Wachtmeisters uppträdande äfven i Andra kammaren en förträfllig effekt. Jag har bestämdt hört uppgifvas att h. exc. före d. 5 Mars i år aldrg uppträdt som talare i någon större församling, och blott med några få i Andra kammaren var han närmare bekant. Det är nemligen icke lätt att tala inför obekanta personer och med så olika fattningsförmåga. Dagarne förut hade h. exc. från ministerbänken blifvit bekant med — troligen oangenämt öfverraskats af — den råa ton som synes blifva allt mera öfvervägande i Andra kammaren, och om han fattades af ett visst obehag att uppträda inför en församling, der Jöns-Pährssoniderna lyckats blifva de mest tongifvande, så bör det ej förundra någon. Men om än denna obehagliga känsla förefanns, så gaf den sig dock ej tillkänna i h. ex:s yttranden. De nedsättningar på tredje hufvudtiteln, som enligt hans uppfattning kunnat ske, hade blifvit föreslagna, och kunde vidare besparingar åstadkommas, så skulle han äfven vidtaga dem. Men han betonade nödvändigheten af att de törenade rikena äfven måste stå i en nära beröring med utlandets politik, att mycken oro råder i Europa och i verlden, och att våra internationela förhållanden icke äro så beskaffade att en isolering är möjlig. Vidare framhölls vigten deraf, att ett aflönadt konsulat upprättades i Newyork, dock utan att generalkonsulsbefattningen skulle skiljas från den diplomatiska agenturen i Washington. Grefve Wachtmeisters framställningssätt ir enkelt, klart och bestämdt; det saknar den formella elegansen som grefve Manderström i så utmärkt grad besitter, men dessa begge män tillhöra ju olika skolor. Det tog sig onekligen litet komiskt ut 1å omedelbart efter grefve Wachtmeister, hvars noggranna sakkännedom ingen betviflar, hr Varl Anders Larsson uppträdde och — om man år döma af tonen åtminstone — med lika,