Göteborgsposten – 12 mars 1869, sida 1

Han var klädd i en eländig svart ylleblus och oerhördt vida benkläder, fasthållna af ett läderbälte omkring lifvet. Hans stöflor voro betäckta af smuts, hans mössa afskyvärd, men den röda med ett visst anspråk knutna halsduken kunde ej vara annat än en present af en käresta. Han hade gulblek hy, ringar omkring de skelande ögonen, glest skägg. Hans gulaktiga hår, tillsmetadt vid tinningarne, var kortklippt öfver nacken och ucdanför afrakadt, liksom för att bespara bödeln besväret. Att döma af hans gång, hans vaggande med höfterna, rörelsen af hans axlar, hans sätt att hålla cigarren och utkasta spotten mellan tänderna, skulle Polyte Chupin kunnat räcka honom handen, som en kamrat, en vän, en bror. Man hade hunnit till den 14 April, vädret var vackert, luften ljum, topparne af kastanieträden i Tuileriträdgården aftecknade sin späda grönska mot horisonten, denne gatstrykare borde vara nöjd med att lefva, lycklig af att göra ingenting. Han gick och kom längs quai de lÖHorloge som om morgnarne trampas af så många smutsiga fötter, delande ) Forts. fr. N:o 58.