Riksdags-Kaleidoskop. XVII. (Forts. fr. föreg. n:r.) Konstitutionsutskottets dechargebetänkande, hvari förklarats att K. M:ts rådgifvare åven efter sistförlidne riksdag lyckligt klarerat både Scylla och Charybdis, hade icke väl hun nit utdelas i kamrarne till gunstbenäget päscende, förr än den lille pigge Sven i Östenslöf begärde ordet, och uttalade de fruktans värda orden: det är anledning till anmärkning mot föredraganden för landtförsvarsdepartementet, hvarom remiss begäres till konstitutionsutskottet, inför hvilket anledningen skall uppgifvas. — Således, ett Damoclessvärd dinglar nu öfver krigsministerns hufvud. Sven Nilsson är ingen man att skämta med; han är säker i sina stycken och en mycket slängd advokat, så att nog kan det hända att justitieombudsmannen får order att begära riksrätt. Men hvad kan den förseglade rullen innehålla? Har Sven Nilsson måhända blifvit ond och hans stränga rättskänsla sårad, emedan hans klagan deröfver att armeförvaltningen icke velat till honom utbetala dagtraktamente äfven för den tid han endast funderade på det hvilande arbetet i komiten för rustningsoch roteringsbesvärets lindrande, icke ännu blifvit af krigsministern föredragen i konseljen, eller icke atgjorts i enlighet med Sven Nilssons så ytterst billiga anspråk? Det är en hemlighet, som likvisst snart blir afslöjad. Emellertid lärer anmärkningen icke vara af aldrasvåraste art, enär Andra kammaren förklarat sig oförhindrad att behandla decharge