Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 1

tygelse om Frios-domstolars obeböflighet (hvilket dock sedan af h. exc. justitiestatsministern korrigerades medelst den upplysningen, att Richert ansett krigsdomstolar behöfliga). Hr Bergström erinrade att äfven andra specialdomstolar finnas, t. ex. kammarrätten för balansmål, hofrätterna för underordnade domares tjenstefel, högsta domstolen för hofrättsledamöters o. s. v., utan att man ifrågasatt dessa domstolars indragning. För handläggningen af krigsrättsmål fordrades ofta tekniska kunskaper, som icke i allmänhet kunde fordras af underdomstolarnes ledamöter. Endast i England finnas ej krigsdomstolar, men också ingen stående armå. Sjelf ledamot af en hofrätt, ansåg sig talaren skola komma i stor förlägenhet, om han nödgades deltaga i afgörandet af sådana mål, som nu handläggas i krigshofrätten; hvarpå Carl Ivarsson svarade, att han trodde det hr Bergström nog skulle reda sig äfven med berörda mål, och Jöns Pährsson var af samma mening, tilläggande att ban ansåg hr B. lika god som en general. Justitiestatsministern frih. De Geer, statsrådet Berg och hr Kinmanson erinrade dels om olämpligheten deraf att vilja indraga krigshofrätten, under det att ingen påyrkat krigsrätternas indragning; dels att i den förra ofta behandlades mål at ytterst invecklad beskaffenhet — nyligen t. ex. om ångf. Orädds strandning — och dertill fordrades stora speciela kunskaper; dels att endast Andra, men icke Första kammaren vill hafva krigshofrätten afskaflad och att K. M:t i denna fråga hade beslutanderätt; dels att i sjelsva Schweiz, hvars militärorganisation man så ofta hörde framställas som ett mönster, fanns en krigsrätt såsom öfverdomstol; och slutligen att genom krigshofrättens indragning och målens öfverflyttning på hofrätterna fick man tre krigshofrätter i stället för en, men ingen minskning i kostnaderna. I anledning af hr Hedlunds uppgilit derom, att i krigshofrätten öfverröstades ofta den civila ledamoten af de militära, meddelade statsrådet Berg, att under de många år som han suttit i högsta domstolen och deltagit i besvärsmål, som från krigshofrätten blitvit fullföljda, hade han aldrig erfarit det at hr Hedlund angifna förhållandet. — Hr Hiertas åsigt om krigsdomstolars olämplighet på den grund, att vid dem kunde äfven civila personer blifva dömda, undanröjde hr Witt i en handvänning med åberopande af krigslagen, hvari uttryckligen förbjudes just det som af hr Hierta uppgifvits vara stadgadt der. Kammaren biföll hvad statsutskottet föreslagit. Af diskussionen framgick tydligt, att de hittills ofta förekommande motionerna om krigshofrättens indragning — väckta af personer, hvilkas rättsvetenskapliga insigter på sin höjd förvärfvats vid nämndemansbordet — äro af det lösligare slaget, hvilka afgifvas endast för att ådalägga motionärernas högre vetande inför dem som veta ändå mindre. Anslaget till fångars vård och underhåll ansåg hr Jöns Pährsson — men också endast han — böra nedsättas. Han förmenade vatt vissa vederbörande öka fångantalet mer än nödigt ärMellan de respektiva städerna Wimmerby och Westervik har en liflig strid förts om företrädesrätten till ett nytt — kronohäkte. I Wimmerby, der en sådan byggnad troligen betraktades som en prydnad för staden och till nytta för samhället, var det först meningen att häktet skulle uppföras. Men så ändrade fångvårdsstyrelsen åsigt, och Westervik kom derefter i åtanka. Nu begärde K. M:t anslag till byggnaden. ÅFörordas?, sa statsutskottet. Stopp, sa hr Svensen i Andra . kammaren. Opinnionen är emot ett kronohäkte i Westervik, men för denna monumentala byggnads uppförande i Wimmerby, försäkrade han (hvarföre erinrade han ej derom, att hädelse mot Gud förekommer endast i Wimmerby, ty nog hade detta argument tagit bättre skruf?). Hr Key försäkrade åter, att opinionen var emot Wimmerby och för Westervik (skratt). En stor framtidside ligger under detta föralarm