Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 1

— På samma punkt som jag nämnde i mitt bref Helsa honom från mig och säg honom att jag är återställdBetjenten helsade, Lecoq tog ptats bredvid instruk-. tionsdomaren och vagnen rullade af. — Det var en betjent hos herr dEscorval, yttrade herr Segmuller. — Domaren som... — Alldeles. Han skickar honom till mig esomoftast för att få veta hvad vi göra med vår hemlighetsfulle Mai. — Sysselsätter herr dEscorval sig med den saken? — Mycket, och det är ej underligt, då det är han som i första hand tagit itu med ransakningen och som skulle fullföljt den om ej hans olyckliga fall kommit emellan. Kanhända grämer det honom att ej ha fått fortsätta denna ransakning, och han täuker utan tvifvel att han skulle ha ledt den bättre än jag. Om det vore möjligt skulle jag vilja gifva mycket för att se honom i mitt ställe . ... Denna åsigt delades ej af Lecoq. — Nej, tänkte han, denne stränge domare skulle aldrig ha samtyckt till sådana åtgärder som jag förmått herr Segmuller att gå in på. Han hade stort skäl att lyckönska sig, ty domaren ångrade sig ej. Han tillhörde de menniskor som äro långsamma med att fatta ett beslut, men sedan de fattat detsamma stå fast dervid. Samma dag blef Lecoqs förslag gilladt till principen, om detaljerna och dagen för utförandet skulle man framdeles komma öfverens. en gång