Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 1

någon enda förtviflad representant hittills. Afven om alla de af Jöns Pährsson yrkade nedsättumgarne beslutades, så medförde det ringa effekt, men tal. beklagade ändå att utskottet icke lyssnat till Jöns Pährssous nedsättningsyrkanden — detta utskott, öfver hvars dörr borde anbringas samma inskrift som öfver Dantes helvete: lemnen alla förhoppningar J som här inträden. Detta yttrande tyckte dock ordföranden i statsutskottet, grefve Posse, vara väl starkt just af hr Siljeström, och erinrade derföre, under det att han lade tonvigt på hvarje ord, att de citerade Dantes ord väl hade sin tillämplighet på statsutskottets ledamöter, men de som klappat på statsutskottets dörr hade likväl stundom fått sina förhoppningar upptyllda. — Jag föreställer mig att hr Siljeström insåg, huru oklokt det var just af den hvilken med så stor framgång sjelf klappat på utskottets dörr, att rikta ett hugg mot nämnde utskott, och vidare föreställer jag mig att om hr S. fruktar för att gripas af förtviflan i anledning af sparsamhetsanspråken, så kan han afvärja den förra och sjelf tillmötesgå de senare, genom att afstå den statspension på 3,000 rdr årligen som tilldelades honom för obotlig sjuklighet, hvilken efter alla yttre tecken numera torde så anses såsom Len öfvervunnen ståndpunkt. Åtskilliga representanter, hvilkas namn sluta på -son, jemte hr Östman, förenade sig med Jöns Pährsson, alla sägande så mycket, att deras yttranden kunde uppmärksammas af referenterna. För hufvudtitelns oförändrade skick talade hrr Ahlgren, Björck, Hedlund, Hierta (likvisst med några små reservationer), grefve Posse, frih. Gripenstedt och hr Mannerskantz, hvilka framhöllo dels att utskottet följt en sann konstitutionel grundsats, då denna hufvudtitel lemnats orubbad, dels att de ständiga ryckningarne på densamma ej voro välgörande med afseende på ställningen mellan konungen och representationen, och dels att frågan älven borde ses från politisk synpunkt. De förra anslagen på denna hufvudtitel biföllos utan votering, och Jöns Pährssons yrkande på en underd. skrifvelse förkastades, dock efter anställd votering, som han påyrkade. Troligen skulle icke behandlingen af denna hufvudtitel upptagit så lång tid, som förhållandet blef, om icke de som uppträdde för hr Jöns Pährssons skrifvelseförslag ansågo sig dermed ådagalägga ett stort palltiakt mod, nyttigt att så konstateradt nu, då det lider till byrjan af slutet. I afseende på andra hufvudtiteln — rörande justitiedepartementet — var det endast frågan om krigshofrättens behöflighet, som föranledde en temligen liflig, men ändå mera upplysande diskussion; den fördes också egentligen endast at kammarens intelligenta ledämöter, jemte hr Jöns Pährsson, som naturligtvis yrkat att hela anslaget till nämnde domstol skulle indragas. Krigshofrättens indragning och de densamma tullkommande målens öfverflyttning på hofrätterna, har ofta blifvit ifrågasatt. Högsta domstolen har dock på det bestämdaste afstyrkt denna åtgärd, hvilket likväl icke hade rubbat hr Peiter Petterssons öfvertygelse, hvarföre han ansett sig pligtig motionera om krigshofrättens indragning, ett yrkande, hvartill statsutskottet dock icke velat medverka. Af hr Keys yttrande i denna fråga — hvilket såullvida skiljde sig från de som han annars afgilver, att han icke interfolierade detta med uppläsning af något stycke ur äldre riksdagshandlingar — lyckades jag ej uppfatta mera, än att han dels frågade om militärer äro menniskor eller icke menniskor, och dels beklagade att regeringen ej gått representationens önskningar till mötes; och af samma äsigt var ätven Jöns Pährsson, som tycktes föreställa sig att de som komma under krigshofrättens domsrätr derigenom plötsligt förvandlades till slafvar. — På hr Hie ta bade bondeståndets yrkande om krigshofrättens indragning haft ett afgörande inflytande, och på hr Hedlund hade ett yttrande at Richert om handels domstolars olämplighet så verkat, att det blef tillfyllest för hans öfverer unn och nedför transkap och hat. Man m