Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 1

hos sig sjelf, han går, kommer, stiger upp och nedför trapporna, utan att någon tänker på att fråga honom hvad han gör, hvart han går, hvad han vill... För honem finnes ingen bevakning, och han skulle kunna inbilla direktören, som är en fullkomligt hederlig man, att det vore stjernklart midtpå middagen ... Jag misstror GCvrol ... — Ån, herr Lecoq! — Ja, jag vet att det är en djerf anklagelse, men man är ej herre öfver sina intryck och GCÅrol oroar mig. Visste den anklagade, ja eller nej, att jag gaf akt på honom från vinden och att jag hade snappat upp den första biljetten? Ni måste utan tvifvel svara jakande, det sista spektaklet han ställde till bevisar det... — Ja, det är min åsigt. — Huru hade han då fått veta det?... Han har utan tvifvel ej kunnat ana det. Det är nu åtta dagar som jag bråkat min hjerna för att finna lösningen på denna gåta . .. Jag har förspillt min tid. Gåevrols hjelp förklarar alltsammans. Herr Segmuller bleknade af vrede vid detta antagande. — Ah! om jag kunde tro det, utropade han, om jag vore eäker derpå!... Har ni något bevis, finns det några sannolika anledningar? Den unge polisagenten skakade på hufvudet. — Jag skulle ha händerna fulla af bevis, svarade han, om jag öppnade dem. Vill han ej stänga min hela framtid? Om jag är lycklig i mitt yrke har jag många andra förräderier att vänta mig. I alla yrken finnas rival