Göteborgsposten – 8 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — oOch dock är jag oskyldig, mumlade han. Domaren hade först återvunnit sin futtning. Han koncentrerade hela sin viljekraft i en enda blick på den anklagade och yttrade långsamt: — Ni ljuger! det var till er denna biljett var skrifven. — Till mig !... Jag skulle då vara det enfaldigaste dumhufvud i verlden, då jag kallade hit er för att öfverlemna den åt er. Till mig!... hvarföro skullo jag då ej ha behållit den? Hvem visste, hvem kunde få veta att jag mottagit den? ... Allt detta sades i en så märkvärdigt uppriktig ton, Mais blick var så öppen, att direktören åter började tvifla. — Och om jag bevisar er att ni ljuger, fortfor herr Segmuller, om jag på ögonblicket bevisar er det? — Då skulle ni vara slipad!... Ack, min herre, förlåt, ursäkta, jag ville säga... Men domaren brydde sig ej om ett mer eller mindre vägdt uttryck. Han gjorde ett tecken åt Mai att tiga och vände sig tjll Lecoq yttrande: ) Foris. fr. N:o 58