Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 2

nödvändig, som Åman efterhand borttagit det beskydd som inländska handtverkare och fabrikanter fordom åtnjöto genom tullen å utländska sabrikater. Utom en lättnad i priserna på lifvets första förnödenheter kunna de norska handtverkarne och fabrikanterna icke bestå i konkurrensen med utlandet, isynnerhet som lifsförnödenheterna i flera andra länder, t. ex. i Sverige, äro billigare än i Norge. Ett annat missförhållande är, att spanmål kan från Sverige landvägen införas fritt och sjöledes mot half tull; denna införsel har under de senaste åren varit betydlig och verkar sålunda som ett skydd för det svenska åkerbruket. I öfverensstämmelse med detta förslag har S:orthinget beslutat att tullen å korn och råg skall nedsättas till 6 sk. pr t:a, hvete till 24 sk., hvetemjöl 6 sk. pr lisp., bohvete 6 sk. pr t:a, bönor, ärter och linser 12 sk., majs 6 sk., malt 2 rdr 38 sk., bohvetegryn 15 sk., kornoch perlgryn 15 sk., allt pr t:a, hafregryn tulltria, mjöl at bohvete, bönor, ärter, linser och majs 1 sk., af korn 34 sk. pr lisp., hafremjöl tullfritt, rågmjöl 3 sk. pr lisp. Äfven tullen å smör f. n. uppgående till åis2 sk. föreslogs af en minoritet inom thinget skola upphäfvas, men detta förslag förkastades. Teaterdirektör Roos och Norrköpingsboarne. Efter slutad sejour härstädes — man torde erinra sig det imposanta sätt, hvarpå sjelfva afskedstagandet var anordnadt — afreste hr Roos med sällskap till Linköping, hvarifrån han styrde kosan till Norrköping. Derstädes afslutade han i Söndags sin sejour, men som hr Roos väl ej ansett densamma i pekuniärt hänseende nog vinsitgifvande — med kritiken, sådan den utöfvats i stadens tidning, har han deremot ej kunnat vara annat än på det högsta belåten — kunde han ej neka sig nöjet att äfven i Norrköping arrangera ett extraspcktakel i form af en till publiken adresserad afsked-helsning, i hvilken han gaf sin missbelåtenhet öfver den efter hans förmenande oförtjenta kallsinnighet från allmänhetens sida, som hans sällskap fått röna, synnerligt oförtäckt tillkänna. Om denna improviserade epilog yttrar Norrk. T:g att den nästan saknar motstycke i stadens teaterhistoria, och den eljest ytterst fromma organen ger hr Roos följande upptuktelse, hvilken, då den ingalunda saknar sitt apropos, vi här meddela: Hr Roos yttrade i sin adress till publiken bl. a:: det han ansåg de ambulanta teatergällskapernas tid snart vara ute; att derag mission, om han så finge uttrycka sig, vore nära sin fullbordan; dock vore detta slut ännu ej så nära, att det icke funnes skäl att publiken något mer bidroge till dessa ambulanta sällskapers upprätthållande, bättre, än hvad hr Roos tyckt sig ha förmärkt denna gång bland Norrköpings allmänhet. Den publik, till hvilken ban egentligen borde vända sig, var för tillfället icke nårvarande!, yttrade han vidare, ty det Åvar af samhällets grädda, som han och teatersällokaperna i allmänhet lefde (sådan läckermun och så smickrande för den närvarande allmänheten sedan!) Hr R. lofvade dock att ej för alltid taga gin hand ifrån publiken, såsom ordspråket säger, utan hoppades att ännu en gång fa gästa vår stad, hvarför han inneslot sig och sitt sällskap i ete. Den närvarande publiken tycktes icke illa upptaga hr Roos temligen opåkallade provokation, utan appliderade till och med litet smått hans djerthet. Han hade minsann kunnat å annan plats välfat på en skoningslösere publik, af hvilken den bretentiöse mannen fått skörda helt andra frukter än bifallets för sin osorsynthet. I sitt tal förbigick hr Roos tvenne saker, som framför allt har sitt inflytande med i teatersällskapernas spel och publikens minskade håg derför. Hr R. tillskref neml. detia blott den lättade kommunikationen. De tvenne omständigheterna vi här mena, äro: 1:o att icke allt är konst, som ger sig ut derfor, således de många underhaltiga teaterproduktioner, som tillföras oss under detta namn och bvaraf vi nyligen sett flera, samt 2:0 att icke heller alla äro konstnärer, som ambulera vid teatern. Emellertid får väl teaterforestän saren Roos nedstämma anspråken, om ban ännu en gång tänker besöka Norrköping. Fianer sig publiken ej vid hans spekiakler, så lärer han vål ej få den stämd till sig genom sådant tilltal, som det, hvarmed han i Söndags tog afsked. Publiken får väl å sin sila äfven nedsätta sina anspråk på konstnärlighet hos flera nu för tiden ambulerande skådespelare ; och med detta bilaggningssorslag på läpperne önska vi hr Roos en lycklig resa till Upsala och vidare till Helsingland och Gestrikland, samt välkommen åter hit vär han anser att-gräddan rätt satt sig för hans räkning och han åter insor den kan pröfva sina konstnärliga krafter. Patent under 4 års tid har kommerskollegium tilldelat boktryckaren A. Gumeelius och htografen B. Westerberg, båda i Örebro, å en at dem gjord uppfinning att å olika sorter lärdigt papper, medelst litografisk eller doremot svarande behandling, anbringa s. k. vattenstämpel. Poströfveri. bå Borås-posten natten