Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 1

ström och Wallenberg, i den andra af hrr Bergström, Olsson (från Helsingborg) och Sven Nilsson. Under behandlipgen af detta utlåtande i första kammaren uttalades af flera ledamöter en önskan, att statsrevisionen måtte, i oammanhang med gransknin gen af riksgäldskontorets förvaltning, äfven egna upp märksamhet åt och redogöra för allmänna hypoteksbankens ställning. Hrr Nordenfelt och de Mare, som varit ledamöter af statsrevisionen, förmälde sig ha inom revisionen förfäktat enahanda åsigter, men icke lyckats göra dem gällande. Med anledning af hvad som förekommit lemuade hr Hallenborg, som är medlem af hypoteksbankens styrelse, en summarisk uppgift öfver bankens låneoperationer, af hvilken framgick, att bankens första lån å 30 millioner thaler är utsåldt, att af det andra lånet, å 12 millioner tbaler, återstå osålda 1,800,000 thaler, och att af det inhemska 5-procentlånet ä 30 millioner rdr, hvilket nu säljes till 93 procent, äro afyttrade 17 millioner rdr. Finansministern meddelade slutligen, att formulär till uppgifter från hypoteksbanken blifvit i finansdepartementet utarbetade och af bankens styrelse med några modifikationer gillade, men att, då uppgifterna ansetts äfven böra omfatta hypoteksföreningarne, äfven deras yttranden blifvit infordradt. Atgarder vore såledeg vidtagna för att till allmänhetens kännedom bringa redogörelser för hypoteksbankens ställning. Prof. Agardh berörde i Andra kammaren det sått på hvilket det sista statslånet blifvit negoeieradt, uttryckande sin förundran att då statsutskottet förut framställt anmärkning mot utgifvandet af 5-procentobligationer, statsutskottet icke haft någonting att erinra mot detta nya 5-procent-lån. Vore orsaken härtill, att man ansåg, att bättre vilkor nu ej kunde erhållas, så ansåg hr Agardh detta bevisa, att man borde unna sig någon tids hvila innan man inlåter sig på nya vidlyftigbeter af den beskaffenhet, som vid denna riksdag dlifvit ifrågasatta. Hr Bjorek genmälde, att man måste ha kommit till insigt derom, att de strider som först rörande låneoperationerna varit ofruktbara och endast egnade att betunga riksgäldskontorets förvaltning. I likhet med hr Agardh ansåg han dock de lånevilkor, man senast måst underkasta sig, egnade att innebära en varning mot fortskridandet på samma bana. Dechargen för riksgäldsfullmäktige beviljades af båda kamrarne. Betänkandet om Tullbevillningen föredrogs i båda kamrarne punktvis I första punkten hade utskottet afstyrkt af frih. Sprengtporten och hr Åkerlund väckta motioner om inregistreringsafgift för vissa varor. Härå yrkades inom Första kammaren återremiss af srib:no Sprengtporten och C. A: Raab samt nr Brun. Mot motionerna yttrade sig, förutom hr Bennich, frih. af Ugglas, hvilken sistnämnde betviflade, att någon ökad inkomst skulle uppstå af don föreslagna åtgärden; tvärtom kunde den komma att medföra ökade kostnader genom tillökning af tulltjenstemannapersonal, som af förslagets antagande måste blifva en följd: Mot förslaget talade för öfrigt nödvändigheten att i tullagstiftningen iakttaga stabilitet. — Hr Schartau skulle för sin del gerna velat med gifva inregistreringsafgift till och med i alla varor, men detta vore nu en omöjlighet, då man är bunden af gällande lagstiftning. Talaren måste således yrka afolag å motionerna, hvilket äfven blef kammarens beslut. Liknande beslut fattades ock af Andra kammaren. I andra punkten hade utskottet yttrat sig afstyrkande om hr Johan Olssons motion derom, att k. kungörelsen af d. 24 Mars 1865 (mätte upphäfvas och riksdagen åter vidtaga sin grundlagsenliga rätt att i fråga om tullsatserna i afseende å alla de nationers handel på Svsrige, som icke med vårt land afslutat särskilda handelstraktater, bestämma dessa satser med uteslutande afseende på hvad vårt lands eget bästa kräfver. Afsslag å deooa punkt päyrkades af bir Schartau, Reutersvärd, frih. Sprengtporten och hr Nordström, hvilka ansågo, att fribandel ntan reciprocitet vore omöjlig, och att tull-lagstiftningen måste asse ett, om ock måttligt, skydd. Hr Bennich och frib. af Ugglas talade för bifall till utskottets hemställav, som cck af kammaren bifölls med 58 röster mot 29. I Andra kammaren uppträdde ingen mer än motionären sjelf till försvar för förslaget. Frih. Gripenstedt ansåg sig böra begagna tillfället för att bemöta åtskilliga påståenden, som göras af personer, hvilka sakna tillräcklig kännedom om förhållandena, om de skador, som franska traktaten skulle hafva tillfogat både vår export, sjöfart och industri. Med ur kommerskollegii berättelse hemtade sifferuppgifter visade talaren, att dessa påståenden saknade all grund, och att, hvad särskildt industrien beträffade, våra fabrikers tillverkningsvärde på de senare åren ökats med ända till 12 millioner rdr. IIrr Jöns Pährsson och Gadmundsson klandrade icke desto mindre samma traktat och tillskrefvo till en stor del densamma den dåliga ställniogen i landet, Frih. Schultzenbeim ansåg traktaten i allmänhet ha verkat godt, men trodde ej, att jernindustrien af densamma haft Dågon väsendtlig nytta. Hr Hedlund uppläste, till vederläggning