Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 1

Direktören hade just träffat på den allvarliga invänning man kunde göra mot hans åsigt. Men Lecoq hade tänkt på den långt före honom, och han hade oupphörligt bråkat sin hjerna för att finna ett tillfredsställande svar på denna fråga. Utan tvifvel skulle han förifrat sig, liksom alltid då man känner sig träffad på en svag punkt, om ej herr Segmuller kommit emellan. — Alla dessa förebråelser, sade han i sin lugna ton, föra oss ej ett steg framåt. Det skulle vara klokare att öfverlägga om ett medel att draga nytta af hvad vi senast. erfarit. Den unge polisagenten smålog; all hans bitterhet var försvunnen. — Medlet är redan funnet, svarade han. — Ah! — Och jag tror att det är ofelbart, min herre, till följe af dess enkelhet, Det består helt enkelt i att skrifra en annan biljett i stället för denna och kasta in den i cellen. Ingenting är lättare nu då jag har nyckeln till korrespondensen. Jag skall köpa mig ett exemplar af Berangers sånger. Mai skall svara i all uppriktighet, eftersom han tror sig skrifva till sin medbrottsling. Ursäkta! afbröt direktören, huru skall han kunna svara er? — Nu frågar ni mig mor än jag kan svara på, min herre. Jag vet på hvad sätt man tillställer honom sina bref, det är redan ganska mycket... För öfrigt skall jag