Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ööfvers. fr. Franskan.) — Må vara att herr Gevrol och jag blifvit bedragna af skenet; men ingen är ofelbar. Har ni kommit längre? ... — Ja visst, min herre. Då man nu vet hvem den anklagade icke är, borde man i stället för att göra narr af mig eller genera mig, kanhända hjelpa mig att upptäcka hvem han är. Den unge polisagentens ton, hans hänsyftan på den oberedvillighet han mött sårade direktören. Men just emedan han kände blodet stiga upp i ansigtet, beslöt han att göra ett slut på denna tvist med en underordnad. — Ni har rätt, sade han sträft. Denhär Mai bör vara någon stor och förnäm personlighet. Men, bäste herr Lecoq, gör mig det nöjet att förklara mig huru en så betydande person kunnat försvinna utan att polisen blifvit underrättad derom ?... En framstående person, sådan ni misstänker honom vara, har vanligtvis en familj, slägtingar vänner, skyddslingar, vidsträckta förbindelser; och i hela verlden har ingen höjt sin röst under de tre veckor Mai varit i mitt fängelse! ... Erkänn, herr agent, att det är en sak som ni ej tänkt på. 4) Forte fr N.a 51