Göteborgsposten – 26 februari 1869, sida 1

hvarje misstanke om hans yrke, fick han undersöka handelsböckerna. Försäljningen af örhängena var verkligen inskrifven samma år och månad som uppgifvits, ej blott i dagboken utan äfven i hufvudboken. Niotusen francs voro antecknade såsom kontant betalda och resten i olika Poster efter längre mellantider. Att m:me Milner i sitt register lyckats insmyga ett falskt namn, kunde man förklara. Men det var omöjligt att juveleraren kunnat förfalska alla sina räkenskaper under fyra år, Saken syntes vara obestridlig och dock kände sig den unge polisagenten långt ifrån tillfredsställd. Han begaf sig till rue du Faubourg-Saint-Ionor, till det hus i hvilket baronessan de Watchau i lifstiden bott, och der erfor han af en portvaktare, att efter denna dames frånfälle hade hennes möbler och effekter blifvit förflyttade till hotellet vid rue Drouet. — Försäljningen egde rum genom herr Petit, tillade portvakten. Utan att förlora en minut begaf sig Lecog till auktionskommissarien. Herr Petit erinrade sig ganska väl Wäatchauska auktionen, som varit af en viss ryktbarhet på den tiden, och han återfann snart den vidlyftig förteckningen öfver de försålda sakerna, Många dyrbarheter voro uppskrifni deribland med; auktionsnummer och inroparnes namn, men de fördömdaörhängena återfunnos ej.