Göteborgsposten – 25 februari 1869, sida 2

ostraffadt, så må det väl kunna sägas, att här i Sverige ej finns någon personlig säkerhet. Hvad vill detta säga? Är det klokt, är det ens patriotiskt att, då man står inför en så ömtålig sak som den, hvilken upprört en stor del af allmogen i en hel provins, och med skäl kan befara, att den lätt kan urarta till de farligaste förvecklingar, framkomma med dylika utgjutelser, hvilka sedan naturligtvis spridas i oroshärden och der kalla nya lidelser fram genom intalandet, att den personliga säkerheten är hotad af sielfva den personliga säkerhetens vårdare i vårt land? Skall man då icke sluta en gång med denna ifver efter att vilja besinningslöst framdrifva agitationer, de der gagna ingen, men äro förderfliga för många? Dagens Nyheter, som har korrespondenter på så många håll, har sig väl äfven bekant, att de der åskrifvarebiträdena icke så alldeles utan motstånd gifvit sig. Från det hus, derzde höllo sig, har man skjutit på militären, för hvilkas personliga säkerhet D. N. ej har ett ord öfver. Det är emellertid icke vår afsigt att försvara myndigheternas handlingssätt i detta fall. Vi kunna det icke så här på afstånd; men nog tro vi att de känna lika bra som t. ex. D. N., hvad lagen tillstädjer eller icke. Dessutom komma de väl att afgifva sin förklaring äfven de. Men hvad vi här velat betona, det är det lättsinniga i att vilja nu, då rörelsen i Skåne var i färd med att antaga en lugnare karakter, angripa lagens handhatvare, såsom handlande olagligt, innan man dertör erhållit bevisning. Detta går ej an. Lagen måste bevaras; och äfven de, som det åligger att tillämpa honom, tills man kunnat bevisa, att de handlat i strid med lagens påbud, och det har D. N. ännu icke gjort. Landthushållningsmötet i Stockholm hade i Tisdags afton sitt andra sammanträde, för hvilket Stockh. Dagbl. lemnar följande redogörelse: Grefve K. Posse väckte motioner: 1:0 derom att, för ett bättre ordnande af sastigbetskrediten, en komit af 3 å 5 personer måtte utses för att utarbeta och framlägga förslag med särskildt fästadt afseende å bildande af inteckningsgarantiföreningar för jordbrukssastigheter; 2:0 att möten, i enahanda syfte som det nu församlade, må komma att sammanträda hvarje år första Oosdagen i Oktober månad; 3:o att då detta möte vore att betrakta gom en förberedande sammankomst, ytterligare ett möte må samlas instundande höst; 4:o om ersättning åt mötets medlemmar; samt 5:o att, till bestridande af dessa m. fl. utgifter, mätte å de till bushållningssällskapen inflytande andelar i bränvinsutskänkningsmedlen anvisas ett årligt belopp, stort 5,000 rår. I fråga om grefve H. A. Hamiltons vid förra sammanträdet väckta motion om åtgärder för under lättande af exporten utaf slagtdjur m. m. på England, uppstod någon diskussion. — Hr Wijkander yttrade, att ett understödjande af motionärens förslag i dess helhet vore att något öfverskrida mötets befogenhet. Förslaget afsåge neml. att exportfartygen jemväl skulle befordra post och såsom ersättning derför komma i åtnjutande af lindringar i hamnumgälder m. m. Tal. skulle för sin del hellre vilja understödja en framställning, som helt enkelt inskränkte sig till en begäran om alla lindringar, som för befrämjando at den goda s-ken kunna åstadkommas. — Gresve E. Sparre tyckte äfven, att frågan vunne det understöd, som den rältvislgen bör få, om man inskränkte sig till att utan vidare tillägg framhålla det önskvärda uti att denna näring finge komma i åtnjutande af den hjelp och lindring, som anskaffas kan. — Grefve C. G. Mörner erinrade, att den ifrågasatta lindringen, säsom afseende upphäfvande af hamnafgifter, endast kunde vinnes i sammanhang med åtagande af postföring och trodde på denna grund motionen i sin helhet vara förtjent af allt afseende. — Grefve I. Hamilton ville äfven fästa uppmärksamheten på en omständighet eller att, om postföring med exportbåtarne komme till stånd, detsamma äfven måste afgå på bestämda tider. Detta vore af särdeles vigt och komme att medföra stora fördelar för exportörerna. Efter det hr Hedlund förordat motionen samt hr Arrhenius upplyst, att motionären till landtbruksakademien inkommit med en framställning i enahanda syfte, stannade mötet i det beslut att motionärens förslag borde af mötet understödjas. Då ingen vidare fråga förekom till handläggning, önskade hr Hedlund få yttra sig något om grefve Sparres motion om åtgärder för den inhemska industriens och binäriugarnes upphjelpande. Tal. antydde några allmänna reflektioner, att han ej kundo dela de åsigter, som i motionen uttalats, för så vidt man uteslutande ville söka de främsta orsakerna till vårt ekonomiska betryck i de under sednare tider tillämpade giundsatser i afseende på handel, bankrörelse samt jernvägsbyggnader. Det hufvudsakliga skälet till de tryckta förhållandena vore, enligt denne talare, att söka i de årligen inom olika delar af landet telslagna skördarne. Den derutaf härflytande sottigdomen måste nemligen åstadkomma en minskning i den inhemska konsumtionen, som ingalunda kundo uppvägas af en ökad utländsk export. 1 formelt hänseende kunde ej heller tal. lemna sitt godkännande åt de ifiågasatta åtgärderna samt fann sålunda motionärens förslag om bildande af s. k. exportbolag, samt utsändande till främmande länder genom regeringens försorg af agenter, opraktiskt. Äfven ansåg tal. den föreslagna omorganisationen af hushållningssällskaperna mindre lämplig, likasom det föreföll honom både främmande för ämnet och obehöfligt att i en motion, sådan som denna, inrymma frågan om meddelande inom folkskolorna af undervisning i linearteckning. — Gresve E. Sparre ådagalade genom sifferuppgifter, hemtade ur kommerskollegii berättelser, det sorg liga förbållandet, att vår industri och våra näringar år från år varit i fallande. Detta vore ej endast att tillskrifva missväxt och felslagna skördar utan åtskilliga andra samverkande orsaker, som gjorde frågan