Göteborgsposten – 25 februari 1869, sida 1

ärende. Och härmed afstannade striden för den dagen. Följande dag den 19 Juli ankom den så myc: ket efterlängtade monitorn Affondatore, hvilken man hoppades skulle ensam för sig vara tillräcklig att förstöra den österrikiska flottan, och med monitorn följde 3 andra fartyg med landstigningstrupper ombord. Persano gat ånyo befallning om angrepp, men oaktadt de ankomna förs-ärkningarne och oaktadt bansarkorvetten Formidabile, som inträngde i sjelfva hamnen och derifran besköt och till en del tystade der varande landbatterier, derigenom kraftigt understödde landstigningen, lyckades det icke italienarne att få i land någon betydligare styrka, så att, då vinden, som under dagens lopp blåst öfver land, mot astonen sprang om, hvarigenom sjön började att gå bög, och dertill mörkret bröt in, Persano ej ausåg det rädligt att äfventyra några ytterligare försök, utan gaf signal att draga sig tillbaka. Följande dag den 20 på morgoren ankom ett fartyg med 600 man förotärkuing. Oaktadt de fartyg som afsändts för att förstöra telegrafledningen redan den 18 återkommit med den underrättelsen, att de visserligen afbrutit ledningen, men att redan dessförinnan både rapport ingått från Lissa om italienska flottans hotande rörelser och från Tegethoff det korta svaret: Håll er t:lig flottan hinner ankomma hunnit afgå, och österrikiska flottan således i hvarje ögonblick kunde väntas, beslöt Persano att förnya angreppet. Redan hade man börjat träffa avstalter till dess utförande, då ångaren Exploratore, som varit utsänd för att kunskapa, blef synlig, signalerande misstänkt sartyg-. Nu gafs genast ordres om upphörande med landstigningstiuppernas utskeppande och inställande af anfallet på Lissa, hvarjemte bud afsändes till Terribile och Barese, som blifvit detacherade mot Porto Camisa, att återvända. Amiral Albini, som haft sig uppdraget att leda landstigningsmanövern, gjorde sig dock oj brådt med att sluta till Persano, utan sysselsatte sig i stället med att taga ombord den föga värderika materiel, som hunnit blifva förd i land, sålunda undandragande de 8 träfregatter, ban kommenderade, allt dellagande i striden. Betänker man, att de 2 starkaste fartygen Terribile och Formidabile ej deltogo i striden, det ena derföre att det vid stridens början var bortskickadt, det andra emedan dess befälhafvare, till följd af de skador det under föregående dags strid i Gecorgiobugten erhållit, ansåg aig böra återvända till Ancona för att reparera, något som han också utan dertill erhållet medgifvande gjorde; att vidare högste befälhafvarens värmaste man af feghet eller sjalfrädighet eller måhända af båda dessa skål tillh pa höll sig undan ur striden, och slutligen att Tegethoff genom sitt plötsliga uppträdande på s:rids platsen öfverraskade sin motståndare, så inses lätt att det bade erfordrais en man med vida starkare både hufvud och sinne än Persano egde för att under så ogynnsamma förhällanden kunna uppträda med oägot hopp om framgång. Dertill kommer att han begick det felet, att han just i det afgörande ögonblicket, och utan att han derom underrättade fartygscheferna, lemnade Re dItalia, som han förut begagnat till chefsfartyg, och gick ombord på den låga och för signalering illa utrustade monitoren Affondatore, sannolikt i den förhoppning att omedelbarligen Ia komma i åtnjutande af äran för de storverk, som med detta fartyg skulle utföras — ett förfaringssätt, som var föga egnadt att gifva kraft och sammanhållning åt rörelserna i handlingens ögonblick. Det var likväl en ganska aktningsbjuiande styrka, med hvilken Persano kunde uppträda då han kl. 9 på morgonen ordnade sig till strid. IIan formerade sig på linie, med con reamiral Vaccas afdelning på högra flygeln. s yrande kurs åt nordvest från hvilket häll rökstrimmorna från österrrkiska flottan kunde skönjas. Tegethoff åter hade ordnat sin flotta på 3 afdelningar som följe elter hvarandra på 2 kabellängders afständ, pansarfregatterna i I:sta linien, de stora trä f.rtygen i den 2:dra och kanonbåtarne i 3:dje linien, så formerade att midten hölls framskjuten och flyglarne tillbakadragna, en stridsordning med något tycke af den gamla svin!ylkningen. Då de båda mototandarne bunnit hvarandra något närmare vände Persano med hela sin linie åt höger, bjudande sålunda bredsidan mot fienden. Så snart österrikarne kommo inom fullt verksamt skot:håll började italienarne artilleristriden, som till eu början besvarades af österrikarne, hvarvid äfven dessa måste vända bredsidan til!, så att deras ursprungliga kurs förändrades. Snart funno de dock, att de med sina svaga kanoner ingenting kunde uträtta mot fiendens pansar, hvarföre de åter vände bogen mot fieuden och med all den fart, som vind och ånga gemensamt kunde förläna rusade mot sina motståndare i det hopp att med en enda stormlöpning kunna segla honom i sank. Denna förhoppning gick dock helt och hällst om intet. Osterrikarnes främsta linie rusade midt igenom den italienska flottan i sariygens mellanrum utan någon sammanstötning. Detta låter lätt förklara sig deraf att den täta krutröken undanskymde fienderna för hvarandra, så att iobrytningen skedde helt och hållet på målå. Så snart Bacca märkte att den österrikiska andra linien, sem bestod af endast träfartyg, genom den 1:ste liniens våldsamma, men fruktlösa genombrytning, blifvit lemnad utan betäckning, lät han sina fartyg göra en svängning åt venster i tanke att angripa de Österrikiska träfartygen från sidan. Men Tegethoff var ej den som lemnade de sina utan hjelp, utan så snart hen märkte att genombrytningsmanövern misslycka:s vånde han med bela första lnien för att skynda trälartygen till hjelp och från detta ögonblick bröts slago dningen helt och hållet ocb förvandlades till en strid mellan enskilda fartyg utan att någon synnerlig uppmärksamhet fästades på stridens gång i det stora hela. NN e————————————————————————— —