Göteborgsposten – 22 februari 1869, sida 1

skala. Dess styrka ligger i alla de lokala intressen, som den satt i rörelse. Den finner visserligen icke i sin helhet understöd från något håll, men desto mera i afseende på vissa punkter. Den har åstadkommit en fullkomlig villervalla äfven inom tidningspressen. Det kompaktaste motståndet har dock uppstått från deras sida, som representera Sverige norr om Dalelfven. Men hvarföre har också grefve Sparre törbisett ett så mäktigt, och tilläggom det, äfven berättigadt jernvägsintresse: Den gåtan har jag ej hört någon kunna lösa. I ett föregående bref omnämnde jag, att Norrlands samtlige representanter i begge kamrarne höllo ett sammanträde d. 13 i denna månad på Hötel de Suede, Då framlades ett, enligt hvad man berättar, af generaldirektören Bennich och häradshöfd. Staaff uppgjordt program af hufvudsakligen följande innehåll: Fullkomligt erkännande vigten deraf: 1:o att byggandet af de jernvägar, som för landet kunna anses vara af allmännare betydelse och derföre böra af staten helt och hållet bekostas, fortsättes med all den kraft som tillgångarne på medel och för näringarnes bedrifvande umbärliga arbetare medgifva; 2:o att för detta ändamål det på jernvägstrafiken uppkommande öfverskott, i stället för att omedelbart anvisas till byggnadsfond, anslås till annuiteter å lån, som för jernvägsbyggandets fortgång kunna upptagas; 3:o att en på förhand efter noggranna undersökningar och oväldig pröfning upprättad plan så väl till vägsträckningar som till tiden för de olika vägarbetenas utförande framlägges, samt af K. M:t och riksdagen fastställas; 4:0 att all sparsamhet och drift, som med ett godt arbete kunna vara förenliga, vid jern vägsbyggnaderna iakttagas, samt således å ena sidan onödiga och vidlyfriga styrelseformer och å andra sidan flera eller färre på byggnadsföretagen gagnerande mellanhänder undvikas; och slutligen 5:o att genom sålunda på förhand uppgjord och till efterrättelse fastställd byggnadsplan och derefter lämpade, i god tid förut förberedda upphandlingar och entreprenader, tillfälle beredes den svenska industrien att, i mån af dess utveckling, uppträda i täflan om leverans af all erforderlig jernvägsmateriel, hvilken, der den med gemensam hänsigt till godhet och pris finnes kunna utan synnerlig uppoffring inom landet erhållas, bör blifva svensk; — men lika bestämdt förnekande lämpligheten deraf: a) att riksdagen nu skulle, utan föregången noggrann undersökning och möjligen under missledande inflytande af en ny och storartad tanke, som lifligt understödjes af många skickligt kombinerade enskilda intressen, fatta beslut om byggandet på statens bekostnad af flera eller färre dels alldeles icke, dels ofullständigt undersökta jernvägar, af hvilka åtskilligas nytta och lämplighet ur allmännare synpunkt åtminstone torde vara underkastade tvifvelsmål; b) att statsverket skulle för längre eller kortare tid afhända sig och till enskildt, på deraf beräknad vinst grundadt bolag, huru starkt det än vore organiseradt, öfverlåta den omedelbara ledningen och utförandet af de stambanor, som för statens räkning skola byggas; samt c) att staten skulle, utan hänsyn till möjligen underlägsen beskaffenhet eller öfververdrifna priser, ovilkorligen förbinda sig till uteslutande begagnonde af svensk jernvögsmateriel, eller af utländek materiel, som svenska verstäder monopoliserades att leverera, —