Göteborgsposten – 22 februari 1869, sida 1

dom, samma entusiasm som konstuären ådagalägger i sin sträfvan mot det sköna. Det i mörker inhöljda brott som begåtts på enkan Chupins värdshus tog nu hola hans uppmärksamhet i anspråk. Detta brott erbjöd allt som kunde spänna intresset: storleken af detsamma, det dunkel som hvilade öfrer de dermed sammanhängande omständigheter, den djupa hemlighet som omhöljde offren och mördaren, den anklagades gåtfulla uppförande. Det romantiska elementet fattades ej heller, representeradt af de båda qvinnorna, hvilkas spår man förlorat, och den medbrottslige som ej kunnat gripas. Slutligen hade äfven ovissheten om resultatet en lockelse. Egenkärleken utkräfver alltid sin rätt och herr Segmuller tänkte, att framgången skulle vara så mycket mer ärofull som svårigheterna voro större. Och han hoppades på seger, isynnerhet då han hade en bundsförvandt som Lecoq, denne nybörjare hos hvilken han upptäckt utomordentliga egenskaper passande för hans yrko. Också tänkte han ingalunda på att efter den mödosamt tillbragta dagen undandraga sig det tryckande arbetet eller uppskjuta detsamma till följande dagen. Han skyndade sig att dinera och efter intaget kaffe satte han sig med förnyad ifver till arbetet. Han hade öfverstått förhöret med den sig så kallando utländske artisten, och han studerade nu protokollet deröfver, på samma sätt som ingeniörofficern, hvilken görun