Göteborgsposten – 18 februari 1869, sida 2

na antagas, att något fartyg blifvit uppbrändt i sjön eller sprängdt i luften genom någon explosion af lasten. — En skeppsslup, märkt med Ann Richard Wittby, har sistl. Lördag af fiskare från Åstol blifvit upphittad på de s. k. Kråkorna utanför Marstrandsön. Tillfölje af stormen anlände den post, som skulle inträffa i Marstrand som i Söndags middag först i Tisdags och den post, som skulle afgå från Marstrand i Måndags, expedierades först påföljande dagen i förening med ordinarie posten. Detta är första gången under den s. k. vintern, som något hinder mött postkommunikationen åt detta håll. Sillen har på sista tiden visat sig i stor mängd i Marstrands hamn. Stadens tidning klandrar på det högsta, att intet göres för fiskerinäringens införande inom samhället. En stor kattuggla slog i Lördags på morgonen ned i hufvudet på en till skolan gående gosse. Den för det ovanliga attentatet utsatte pojken befann sig i sällskap med några kamrater, hvilka snart befriade honom från ugglans klor, och fick den närgånge fågeln med sitt lif plikta för sin påflugenhet. Inspektioner. Chefen för telegrafverket, generaldirektören P. Brändström inspekterade i Måndags Uddevalla telegrafstation, der allt befanns i bästa ordning. Förråden vid Uddevalla jernvägsstation inventerades i Måndags af nyutnämnde öfvermaterialförvaltaren grefve S. Sparre och rådmannen J. A. Storck från Wenersborg, hvilken senare är en af revisorerna under innevarande år för jernvägens räkenskaper och förvaltniog. — Under törra veckan inventerades äfven sagde stads tullnederlag af tullsiskalen v. häradshöfdingen OC. W. Drakenberg. Bohusländska Curlingsklubben. Vi omnämnde i Mändags att sagde klubb sistl. Lördag företagit en utflygt till Södra Ryrs jernbanestation för att å en närbelägen insjö, der lämpliga isbanor skulle förefinnas, idka Curlingsspel, något som ej vid Uddevalla kunnat företagas, af den giltiga grund att någon is ej der finnes. För denna utflygt lemnar Bohusl. T:g föliande beskrifning: Vid banhallen i Uadevalla frustar lokomotivet uGrefve E. Sparre — konstiga hästar de gröna! — och på perrongen samla sig så småningom medlem mar af Bohusläns Curlingsklubb med långa sjöstöflar och friskt humör, för att med extratåg afgå till Södra Ryrs station. Curlingsstenarne äro redan inlastade i bagagevagnen, man är färdig att sitta upp, men ännu saknas restaurationen. Hej, der kommer vår Petter och med honom matkorgarne. Alla man, ombord! Grefve Sparre yttrar sig på ett öronskärande sätt — och Ysnoa sätter sig i rörelse. Med frisk fart bär det i väg; Curlingar, som bo på närmaste landställen, tillviftas en helsning och snart nog är man framme vid målet för resan. Dessförinnan upptäcker man dock Ryrsjön. Hvad? Den går öppen! Ej ett spår af is. Det hade varit bättre, om vi medtagit metspön än Curliogsstenarne, utbrister en, enligt sitt förmenande, bedragen. Men der svajar Curlingsflaggan vid stationen. Debarkering. Marsch genom kärr och skog ned till sjön. Hip! Hurra! Här visar sig ju den förträffligaste, spegelblanka is. Man indelar partier, utstakar banorna och snart är spelet under allmänt jubel i gång på 3 banor och ingen fäster sig vid det fallande duggregnet eller det vatten som så småningom samlar sig på isen. För en åskådare (och sådana funnos i mängd från omgifvande bygder) borde uppträdet förefallit högst pittoreskt. Omgärdad af granbevuxna stränder låg der den lilla insjöviken, å hvilken Curlingarne rörde sig, liksom myrorna på en stack, görande sina kast och utbringande väldiga sröjdeskri för hvarje lyckadt sådant. Här och der slinter foten under en spelare, han sätter en rofva, så, att vattnet stänker omkring honom som från en vattenkonst. Sarkastiska hurrarop helsa hans ofärd, men lynnet får snart åter sin jemnvigt vid den doftande brylan, som tronar på ett bord å isen. Så fortgår spelet från kl. 10 f. m till kl. 2 e. m. Horisonten har emellertid klarnat, en vårlig sol belyser de svettdrypande spelarne, hvilka till slut stå i vatten upp till fotknölarne. Återfärden till stationshuset anträdes. Här vinkar en retande lunch, och våra Curlingar äro ej sena att göra anfallet mot densamma. Skålar utbringas här för presidenter och ålderspresident, öfriga funktionärer, nyankomna ledamöter m. fl, och till sist för vår jovialiska Ganymedes och matpappa. Före uppbrottet aftackas äfven den artige siationsinspektoren å stället, som icke allenast önskar oss snart välkomna åter, utan äfven lofvar ofta lemna oss rapporter om isens beskaffenhet å Ryrsjön. Ännu kan man dock ej så afresa, ty ordinarie uppgående tåget från Uddevalla måste först passera. Tiden fördrifves till dess med yoglingalekar ute i friska luften — här hoppas bock, der öfvas mälkastning o. 8. v. Ändtligen kommer Uddevallatåget. Det mottages naturligtvis med hurrarop af de på perrongen uppställda Curlingarne. Det glada och uppsluppna lyonet gör åtskilliga spratt med kända resande, och tåget drager mot öster, hvarefter Curlingarne, sedan de först som asskedsoch aktningsbetygelse Shissat värden på stället, stationsinspektoren, med sitt extra