Göteborgsposten – 18 februari 1869, sida 2

efter sou sparat i hop en summa af tretusen franes, då hennes onda stjerna förde Polyte Chupin i hennes väg. Hon blef betagen i denne bleke och cyniske skurk, och han gifte sig med henne för hennes besparingar. Så länge penningarne räckte lefde han flink floribus hemma, men med den sista åcun lemnade Polyte hemmet och återtog sitt lättjefulla, tjufaktiga och liderliga lefnadssätt. Från den tiden visade han sig ej hos sin hustru annat än för att bestjäla henne, då han misstänkte att hon hade några små besparingar. Gång efter annan lät hon honom beröfva sig allt. Upptänd af begär efter en vanärande vinst, hade han velat förnedra henne ännu djupare; men hon motstod honom. Det var just från detta motstånd som enkan Chupins hat mot sin svärdotter härledde sig, ett hat som förrådde sig genom en så grym behandling, att den stackars qvinnan en afton måste fly med blott trasorna som betäckte henne. Modren och sonen räknade kanhända på att hungern skulle förmå hvad deras hotelser eller deras råd ej förmått. Dessa skamliga beräkningar skulle ej slå in. Skrifvaren tillade att dessa fakta voro allmänt bekanta och att hvarje menniska gjorde rättvisan åt den dygdiga auvergnerskan. Man hade gifvit henne tillnamnet: Toinon-la-Vertu. Försedd med dessa underrättelser uppsteg Lecoq i vagnen.