Göteborgsposten – 18 februari 1869, sida 2

— Min kamrat och jag ha göromål i ert qvarter. Vi måste nödvändigt fivna reda på enkan Chupins sonhustrus adress, och jag har allt skäl i verlden att hoppas att vi skola finna denna adress hos distriktets poliskommissarie. — Ah! vi fara hvart ni vill, jag står till ert förfogande. De afreste några minuter derefter. Papillon satt nöjd på sin kuskbock och lät hästen göra sitt bästa. Men pappa Absinth var dyster. Lecoq hade förlåtit honom och tillochmed lofvat att hålla saken hemlig, men han kunde ej förlåta sig sjelf! Han kunde ej trösta sig öfver att han, en gammal polisagent, låtit lura sig som en enfaldig nybörjare. Om han ändock ej hade förrådt hemligheten! Han förstod blott alltför väl, att han härigenom fördubblat svårigheterna i saken. Deras utflygt blef åtminstone ej utan resultat. Poliskommissariens skrifvare underrättade Lecoq om att hustru Polyte Chupin bodde tillsammans med sitt barn i trakten, vid den lilla gatan Butte-aux-Cailles. Han kunde ej uppgifva det bestämda husnumret, men han gaf noggranna beskrifningar. Enkan Chupins sonhustru var från Auvergne och hon blef grymt straffad för det hon föredragit en parisare framför en landsman. Anländ till Paris vid tolf års ålder, hade hon inträdt såsom fabriksarbeterska i en stor fabrik vid Montrouge. Efter tio års försakelser och strängt arbete hade hon sou