Göteborgsposten – 12 februari 1869, sida 1

— — utan äfven öfver den samhällsanda, hvarifrån denna storhet har sitt ursprung; de veta att när skenet eller bedrägeriet vinna insteg i de högre kommersiella och industriella kretsarne, så försvinner storheten; att när ett ord eller några skrifna rader icke ega samma giltighet som ett lagenligt kontrakt, så blir en omsättning sådan som den, hvilken nu dagligen eger rum i Londons City, en omöjlighet. När derföre sanningens klara dag plötsligen sprider sig öfver en eller annan af de stora Cityflirmornas affärstransaktioner, hvilka icke uthärda denna belysning, så gripes hela aflärsveriden af en skräck, hvilken derefter äfven fattar alla de välmående klasser, hvilka direkt eller indirekt äro förbuudna med verldsstadens penningkarlar. Det är en sådan rörelse, som i dessa dagar uppstått vid offentliggörandet af de upplysningar, hvilka vunnits om qväkarefirman Overend Gurney Å C:is aflärstransaktioner. Overend Gurney C:o tillhörde det fåtal handelsfirmor, som i England håjt sig till anseende och rikedom på grund af chefernas alfirsduglighet, personliga hederlighet och verksamhet. En vexel med Gurneys namnteckning ansågs lika säker som en sedel från Englands bank och firman bevarade intill sista tiden detta förtroende genom den försigtighet, hvarmed hon uppträdde. De äldre delegarne i siceman drogo sig emellertid efterhand från affärerna eller dogo bort, och med de yngre delegarue tillkommo större dristighet, större lust till att spänna krafterna och pröfva dem i hittills obekanta affärer. Den stora allmänheten såg emellertid icke denna sida af firmans verksamhet; i enstaka skarpsynta kretsar i City blef det väl icke obemärkt att Gurneys hade slagit sig på tvifvelaktiga aslärer, men utanför denna lilla krets stod firmans kredit orubbad, ända tills fallissementet inträffade. Det var derföre en lätt sak för firman under den passion för aktieföretag, som grasserade i London år 1864, att få firmans affärer öfverlåtna på ett aktiebolag, som öfvertog samtliga aktiva och passiva samt dessutom betalte cheferna !(; million sterl. för deras good will, d. v. s. för den kredit, som firman åtnjöt. Det har nu visat sig, att firman både vid detta tillfalle och flera år förut varit i penningeförlägenhet, att hon var intresserad med stora summor i företag af högst tvifvelaktig säkerhet och att cheferna dolt dessa brydsamma omständigheter för de många stora och små kapitalister som vid första inbjudningen rusade till för att teckna sig för aktier. Firman mottog depositioner till huru stora belopp som helst, dessa summor skulle förräntas och för att anskaffa räntor och öfverskott måste affärerna utvidgas. Men genom denna utvidgning började aflärsdugligheten och försigtigheten att svigta. Sålunda lånades 578,000 sterl. åt ett ostindiskt sjöfartssäållskap, 510,000 till ett jernverk och 144.000 2eSterl. till ett grekiskt ängbåtsbolag. Ensamt på dessa 3 transaktioner anses Gurneys ha förlorat 7 å 800,000 sterl. Liknande summor ha förlorats på privata personer, hos en hr Howard 331,765 Å sterl., hos Garraway 160,000 och hos Koch 310,000 Å sterl. I trots at dessa enorma förluster var husets ställning dock ingalunda förtviflad, då det fortfarande behöll sina inbringande diskonteringsaftfärer, hvilka under några år lemnat en inkomst at 175,000 sterl. om året, men antingen voro aktiva genomgående för osolida eller också ha cheferna återigen visat samma brist på duglighet och förutseende, som först ledde dem in i pekuniära svårigheter. Att i firmans inre historia förekomma icke få detaljer, hvilka under ivga vilkor kunde läggas fram i dagen, framgår bl. a. deraf att ——