Göteborgsposten – 10 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Domaren ansträngde hela sitt förstånd, hela sitt skarpsinne för att uppfatta något tecken, en darrning af hopp, en ryckning af ångest i detta ansigte, i all sin rörlighet mera gåtfullt än bronssfinxernas. Herr Segmuller hade ända dittills ej gjort några mera allvarsamma anfall. Han hade ej ännu begagnat sig af något af de vapen hvilka Lecoq smidt åt honom. Men att han kände förtret, var lätt att se af det häftiga sätt hvarpå han efter ett ögonblick upplyfte hufvudet. — Jag erkänner, sade han till den anklagade, att ni talar de tre europeiska hufvudspråken flytande. Det är en sällsynt talang. . Mördaren bugade sig under det ett smålcende af fåfänga sväfvade på hans läppar. . i — Men det styrker ej er identitet, fortfor domaren. Har ni ej någon som kan taga er i försvar här i Paris?... Kan ni ej uppge någon aktningsvärd person som kan intyga att ni är den ni uppger er vara? ... — Min herre, det är sexton år sedan jag lemnade ) Forto. fr. N:o 32