Göteborgsposten – 9 februari 1869, sida 2

ågot bitall på t. ex. Wernamo marknad, men let är att betvifla, att det nu i Wexiö, dit uflorsska sällskapet beger sig för att under i zigfridsmessan derstädes roa marknadspublicen, skall röna ens den ringaste uppmuntran. Sångaren Leonard Labatt. Med anedning af denne vår unge landsmans senaste uppträdande å bofteatern i Dresden som Waler v. Stolzing i Richard Wagners nya opera: Meistersinger von Ninberg, meddelar A.Bl. utdrag ur åtskilliga tyska musiktidningar, hvilka utdrag vi här återgifva: -Neue Coulisse yttrar: Richard Wagners opera Die Meistersinger von Näroberg4 har d. 21 Januari gätt öfver scenen. Följden var en storartad, från akt till akt sig stegrande entusiasm. Segerpriset tillföll fru Otto-Alvsleben (Evechen) och hr Labatt (Walther von Stolzing); de sjöngo hänryckande skönt och visade sig såsom verkliga mästersängare. — Blätter fär bildende Kunst yttrar i en längre recension öfver operan och dess utförande bl. a.: Segerpriset från publikens sida tillföll den unge tenoristen hr Labatt, en svensk, begåfvad med en herrlig. ungdomligt frisk stämma, hvilken dock måste vinnlägga sig om ett mera tydligt uttal om han ej blott vill blifva en modern operatenorist, utan äfven uppnå rangen af verklig mästersångare. Det själfulla föredragandet af den praktfulla kärleksoch friarevisan förledde i publiken till ofta upprepade stormande bifallsyttringar. — BSignale yttrar, att fbr Labatt utförde sitt parti med ridderlig hållning och nobel passion. — 4Dresdner Theaterzeitung yttrar: Kronan på operan se vi i Walther v. Stolzings sång. Denna sång, isynnerhet när den blir så förträffligt föredragen som af br Labatt, vinner fullkomligt sitt ändamål, ty den verkur ofvertyganae och segerrikt på konstfilisternas pedan:eri. — Hr Labatt har det i afseende på sängbarhet tacksammaste partiet, men ban vet äfven att göra det gällande. Ännu mera än hans föregående uppträdande har detta senare öfvertygat oss om, att vår hofteater i hr Labatt erhållit en högst värdefull acqvisition. I en korrespondens från Dresden till -Wiener Fremden-Blatt4 beter det: Den tacksammaste uppgiften i Wagners nya opera hade hr Labatt, en ung tenorist från Stockholm, mindre framstående genom den yttre apparitionen än genom en ovanligt sympatetisk, frisk, ungdomligt kraftig tenorstämma. I Walther von Stolzings parti har Wagner jost framlagt det, som djupast rört sig i hans inre, och utrustet detta parti med det bästa, som stod honom till buds. Hr Labatts präktiga stämma och själfulla föredrag komma en att förgäta den felande tydligheten i uttalet och många ojemheter i spelet. Här har man ovilkorligen att göra med en sångare, för hvilken, om han får en passande utbildning, en rosig framtid ler; för honom var det den första aftonen ett verkligt prissjungande, hvarur han framgick såsom förste segervinnare. Utom dessa och flerfaldiga andra offentliga erkännanden af hr Labatts framgång, har generaldirektionen för kongl. sachsiska hofteatern tillställt hr L. en tacksägelseskrifvelse, undertecknad af grefve Platen, hvilken skrifvelse i öfversättning lyder: ÅIlerr hofsångaren Leonard Labatt! För den ifver och den outtröttliga flit, hvarmed ni bidragit till den konstnärliga framgång, operan Die Meistersinger rönt och derigenom i rikaste mått förvärfvat såväl det allrahögsta hofvets som den närvarande publikens erkännande och bifall, kan jag icke underlåta att till er härmed framföra den kongl. generaldirektionens varmaste tacksamhet. En svensk harpvirtuos. Aftonbladskronikören Richard omtalar, att en ung man, som för 5 å L år sedan studerade medicin i Upsala, nyligen uppträdt som konstnär i södra Europa, och på flera ställen vunnit ett bifall, som att döma efter utländska tidningar varit entusiastiskt. Hans namn är Adolf Sjöden och i Upsala gjorde han sig känd för att lika mycket studera musik som medicin. Han spelade på harpans strängar lika bra som han undersökte menniskokroppens fibrer, och hans toner trängde till lefvande hjertan snabbare än dissekerknifven öppnade en hjertekammare på anatomisalen. I Stockholm lät hr Sjöden höra sig i många enskilda kretsar och en gång å en soire å Södra teatern. Sedan reste han till Wien, för att der fortsätta sina medicinska studier, men han tog harpan med sig, och likaså sitt musikaliska sinne. Snart vann han lika många vänner i Österrikes hufvudstad som han hade i Sveriges, och pi deras uppmaning anträdde han en konstres: söderut, sedan han först gjort en utflykt til Paris och der köpt sig en ny harpa hos Erarc för 3,000 fres. Tidningar från Rom och Ve nedig loforda hans konstnärliga spel, mel största uppmärksamheten vann han i Tyro len, ty der sjöngo recensenterna i korus han lof. En tidning i Innspruck säger: Här sli tas de musikaliska kretsarne om den blond ynglingen från norden, som på sin konser tjusade oss med sitt underbara spel. I Bot ten uppträdde hr S. inför de musikaliska mun karne i ett Franciskanerkloster, som i si förtjusning trodde sig höra en af himmelen — — — 2 1