Göteborgsposten – 8 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Detder låter hotande, yttrade sekreteraren hvars annars småleende ansigte nu blifvit helt blekt; i herr instruktionsdomarens ställe skulle jag låta soldaterna som föra fången inträda. — Huru! ... det är ni, Goguet, yttrade herr Segmuller mildt, ni, en gammal sekreterare, som talar på detta sätt. Skulle ni hysa fruktan? — Fruktan! jag? ... Visst icke, men... — Bah! afbröt Lecoq i en ton som förrålde hans förtro ende till sin styrka, jag är ju här, jag! Instruktionsdomaren satte sig nära elden, liksom då han höll förhör med enkan Chupin, och ringde för att gifva befallning om att man skulle införa den anklagade ensam. Han lade tonvigt på ordet ensam. Nästa sekund öppnades dörren med förskräcklig häftighet och mördaren inträdde eller snarare inrusade i rummet. Tjuren som undsluppit slagtarhuset, sedan slagtarens klubba förfelat sitt mål, kan ej ha vildare rörelsar. Goguet bleknade och Lecoq tog ett steg framåt.