Göteborgsposten – 3 februari 1869, sida 1

anförtrodda åt herr dEscorval ha redan öfver en timma varit fördelade mellan öfriga herrar instruktionsdomare. — Jag kommer för det stora mordet i förgår ... — Åh, hvad säger ni? Man väntar er och har redan skickat en gosse till prefekturen för att tillkalla er. Det är herr Segmuller som skall hålla ransakningen .. Den unge polisagentens panna lade sig i veck. Han sökte att erinra sig den bland instruktionsdomarne som bar detta namn, och om han ej redan haft med honom att göra. — Ja, återtog vaktmästaren som var vid språksamt lynne, herr Segmuller ... Känner ni ej honom? ... En dugtig karl som ej alltid har dender allvarsamma minen som de andra herrarne. Det var till honom en anklagad vid utgåendet från förhöret yttrade: Den satans karlen har lockat så mycket ur mig att man säkert kapar packen af mig; men det är detsamma, han är en treflig karl! Helt förboppningsfull efter denna beskrifning, klappade den unge polisagenten på den anvisade dörren, hvilken bar numret 22. — Öppna! ... ropade en klangfull stämma inifrån. Han inträdde och befann sig ansigte mot ansigte med cn man omkring 40 år gammal, temligen lång och något korpulent, hvilken yttrade till honom: — Är ni polisagenten Lecoa? ... Förträffligt! ... Sätt cr, jag håller just nu på med saken, men skall höra hvad ni har att säga inom fem minuter. Lecoq lydde och började med det nyväckta intressets skarpsynthet att granska den domare, hvars medarbetare