Göteborgsposten – 3 februari 1869, sida 1

qvarter. — — — afskaffande. Sjelf är han naturfilosof och har ingen åtrå efter ordnar. Medborgarkronan är honom nog, och den politiska törnekronan bär han redan på högburen hjessa. Såsom god medborgare måste äfven jag egna uppmärksamhet åt riksdagens verksamhet. Tillses bör huru hvar och en folkrepresentant fullgör sin pligt mot det allmänna och bevakar sina egna rättigheter; vidare huru de många gordiska statsknutarne med mer och mindre konsterfarna riksdagsmannafingrar lösas, ty att helt enkelt afhugga dem gjorde endast Alexander den store, och han är ej med vid riksdagen; vidare måste man se till att, och huru, våra ombud arbeta på sin odödlighet, hvilket kan ske på mycket olika sätt och med ändå mera skiljaktigt resultat; och slutligen, när det visat sig att Jonas Jonassons sekular-motion om evigt stående fred mellan de europiska makterna tagit favör, så är det nödvändigt, eller åtminstone roligt, tillse om freden i Andra kammaren kan stå i fyra månader, eller när, samt af hvilka anledningar den brytes. Det är just icke väl arrangeradt att adelsmötet infaller midt i Februari. Huru skall man väl kunna rätt dela sin tid mellan detta och riksdagen? Det förra har nyhetens behag och lemna det åsido tillåter ni väl icke? Men kanske blir det ej tillgängligt för icke-adelsmän? Då blef mitt lif lustigt och min börda lätt; men man tror att åhörareläktaren skall hållas öppen. Vidare så ha vi landtbruksriksdag här den 22 Februari, således äfven den midt uppe i aila törberedelserna till den evigt stående fredens intörande. Landtbruksriksdags-förslaget har utgått från den energiske landshöfdingen grefve Erik Sparre, och landtbruksakademien har omsattat förslaget med varmt intresse, men äfven med blandade känslor. Det är en stor id som grefve Sparre vill realisera, och redan det att han väckt en sådan till lif är förtjenstsullt, då de små ideerna, endast några tum höga, äro de förherrskande just nu. Märk väl, årligen — så är förslaget — i Oktober skola delegerade från samtlige hushållningssällskapen, verkliga ekonomer — icke statsekonomer, ty de äro oftast klena hushål-. lare — sammanträda här för att utreda och törbereda alla jordbruksfrågor till den i derpå följande Januari månad sammanträdande riksdagen. Representationens arbeten till modernäringens bästa skola derigenom högst betydligt underlättas, möjligen ock medföra något så när förståndiga beslut. Men, likvisst har jag af åtskilliga representanters utlitelser tyckt mig finna, att de alls icke tycka om hela landtbruksriksdags-tillställningen, befarande att den skall inkräkta på den grundlagsenliga riksdagens avtonomi. Strängt bör hållas på den grundsatsen, påstå de: allt al och genom riksdagen. Jag vill visst icke gå er riksdags-kaleidoskopist i vägen; men han skall väl ej misstycka det stundom äfven jag meddelar mina riksdagsintryck och mina observationer i kamrarne. Att Åndra kammaren varit och troligen ännu är, trots den Jonasoniska evigtstående fredsmotionen, delad i partier, det känner ni, kauske äfven att kammaren är delad i qvarter, till antalet fyra, ett arrangement som dock är utan all politisk betydelse. Men kuriöst är emellertid att genom ödets outransakliga skickelse har likställighetsprincipen blifvit ganska konseqvent tillämpad i nämnde Kammaren eger nemligen fyra tonkonstnärer, verkliga orpheonider, en i hvarje qvarter. Första qvarteret, till höger om talmansbordet, eger orgelnisten Petter Pottersdon i Ugglekull, en liten pigg gubbe med musikdirektörs hållning; i andra qvarteret, till venster om talmannen, sitter orgelnisten Wigart, som anslår de högre tonerna, tast ofta ostämda; längre bort i tredje qvarteret tronar orgelnisten Jöns Rundbäck, den moderne Orpheus, som med sitt spel förmår tämja de vilda djuren, särdeles i bankfrågor; och i fjerde qvarteret dväljes klockaren Rosenberg, kammarens Davidsharpa med dubbla strängar. En ganska invecklad rätissråga har nyli