Göteborgsposten – 3 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öÖsvers. fr. Franskan.) För öfrigt kunde han ej finna att de kunde skada honom, snarare tvärtom, och han hade ännu ej riktat sin ordspräksbok med en grundsats som han sednare erkände: -Hys det största misstroende till alla sådana omstäudigheter som tyckas gynna dina hemliga önskningar. Visst är utt Lecoq var långt ifrån att jubla öfver den olyckshändelse som drabbat herr dEscorval, han skulle gerna ha velut uppoffra mycket för att benbrottet ej skulle ha några menligare följder. Men han kunde ej hindra sig från att säga till sig sjelf, att han genom denna olyckliga slump fann sig fri från i hans tycke ytterst pinsamma förbindelser med en man hvars föraktfulla högdragenhet liksom krossat honom. Alla dessa olika motiver i förening blefvo orsaken till att han med lätthet kunde uthärda denna missräkning. — Sålunda, sade han till vaktmästaren, har jag ingenting här att göra på morgonen? — Skämtar ni?... Hvar ett kloster finnes, der behöfves en munk! Alla de brådskande göromål som varit a Cm LL at Aa